Alfred Wahlberg

Alfred Wahlberg tillhörde den första generationen svenska friluftsmålare. Från 1866 och fram till de sista tre åren före sin död levde och verkade han i Frankrike, med undantag för några månader på sommaren, då han gärna återvände till hemlandet. Han ställde regelbundet ut på Salongen i Paris, där hans målningar togs emot med stor entusiasm.

Hemmavid möttes hans nya friluftsmanér till att börja med av en viss skepticism, såväl hos konstpubliken som hos kritikerkåren. Bland konstnärskamraterna i opponentkretsen fick han dock snabbt gehör. En av hans ivrigaste påhejare var Konstnärsförbundets sekreterare, konstnären och konstteoretikern Richard Bergh. I sin programskrift "Om konst och annat", utgiven 1908, skrev han tillbakablickande om Wahlberg att han kunde ”slipa, polera, skrapa, tvätta och på alla upptänkliga sätt bearbeta färgdegen i sina tavlor tills han fick färgtonerna att antaga de finaste, hemlighetsfullaste och mest ögonsmäktande nyanser.” (citatet återgivet i katalogen till Waldemarsuddes utställning "Alfred Wahlberg", Stockholm 1978, sid. 30)

Kanske är det i de franska motiven som den färgkänsla som Richard Bergh så entusiastiskt lovordar kommer allra bäst till sin rätt. Ett fint exempel är "Fiskebåtar, Bretagne", målad 1899. Motivet byggs upp med hjälp av en livligt och rikt sammansatt färgpalett, som trots sin mångfald av kontrasterande nyanser känns väl sammanhållen och balanserad. Havets, himlens, tångens, sandens och båtarnas skilda kulörer övergår friktionsfritt i varandra, liksom de skilda elementen möts i mjuka övergångar vid horisonten. Målningen andas stillhet och ro, men vid ett närmare betraktande upptäcker vi att det är mycket som pågår i den. Människor sitter och står i och vid båtarna, upptagna med diverse bestyr. En man kör med häst och vagn över den våta sandbädden och till vänster skymtar en grupp figurer av obestämbart kön – möjligen är de musselplockerskor på väg till eller från dagens värv.

St Guénolé, som står skrivet intill signaturen på målningen, är namnet på ett lokalt helgon av keltiskt ursprung. I jordelivet var han en mytomspunnen kungason, vars föräldrar flytt till Finistère i västra Bretagne för att undkomma pesten i deras hemtrakter i dagens England. På 500-talet grundade han klostret Landévennec strax söder om Brest, vilket blomstrade fram till vikingarnas invasion år 914. Namnet St Guénolé finns bevarat i ett flertal kyrkor och platser i Finistère. Troligtvis är det St Guénolé i Penmarch som avses i det här fallet. Den ligger strax väster om Concarneau, som också var en populär ort bland svenska målare vid den aktuella tiden. Alla lockades de av atmosfären, ljuset och de åldriga sederna och exotiska dialekterna hos lokalbefolkningen i Bretagne