Herman af Sillén

Herman af Sillén växte upp i Stockholm med en ensamstående mor och fyra syskon. Modern uppmuntrade tidigt hans konstnärliga och musikaliska anlag, själv var hon mycket begåvad i båda dessa ämnen. I början av 1880-talet fick han lektioner i franskt akvarellmåleri hos konstnärinnan Hulda Schenson. Följaktligen målade Sillén mest i akvarell hos fru Schenson men hösten 1887 fick han tillfälle att resa till Paris där han även målade i olja.

Oscar II förvärvade flera av Silléns målningar och såväl konungen som kronprinsen visade honom ett välvilligt intresse och gjorde flera besök i hans ateljé. Konstnären kom också att tjänstgöra på Oscar II:s chefsfartyg Drott och passade samtidigt på att måla svenska västkustmotiv. Hans namn blev sedermera bekant långt utanför hemlandets gränser. I Sverige fick han lovord för sina skimrande färger, utmärkta luftperspektiv och för sin ovanliga förmåga att uttrycka det monumentala i vågornas rörelse. Sillén var bland annat den förste som på allvar tog itu med att skildra moderna pansarfartyg i olja, vilka är betydligt svårare att avbilda jämfört med segelfartyg. Denna målning, "Pansarbåtar av Äran-typ under stridsövning", visar hur konstnären övergick alltmer från den franska impressionismens korta streck till ett mer expressionistiskt måleri med kraftigare linjeföring och starkare färgsättning. Han hade en förkärlek för vassa blå och gröna toner. Tätfartyget Äran, som sjösattes 1901, var två år senare flottans modernaste tyngre enhet och visas på denna bild tillsammans med pansarbåtar av Oden-klass under en stridsövning.

Bakgrunden till denna målning var utgivandet av en hyllningsskrift till Oscar II vid firandet av tjugofemårsdagen av hans trontillträde. Boken med titeln ”Vår Konung” gavs ut 1903 och var rikt illustrerad med bilder av flottans utseende vid trontillträdet och vid bokens utgivande. Bokens förläggare Carl Suneson beställde av Sillén två målningar, som förlaga till illustrationer, varav denna är den ena. Målningen överlämnades senare som bröllopsgåva till förläggarens dotter och svärson, och har därefter gått i arv inom familjen.