Anders Zorn

"Vid badkaret" utfördes i Anders Zorns ateljévåning i det s.k. Skytteska huset på Södermalmstorg 4 i Stockholm. Han hade tidigare inrättat sin ateljé på Bryggaregatan men flyttade därifrån 1913. Sitt nya Stockholmshem, bestående av fem rum, ett mindre pentry, tambur och serveringsrum invigde han bland annat med middag för konstnärskamraterna Carl Larsson, Bruno Liljefors och Albert Engström.

I första årgången av Svenska hem i ord och bilder år 1913 omtalar Waldemar Swahn våningen enligt följande: ”Den våning Zorn utvalt åt sig fem trappor upp har genom konstnärens förfinade smak och rika resurser samt husvärdens tillmötesgående blifvit en idealbostad för målaren och livsnjutaren”.

Swahn fortsätter sedan, längre fram i artikeln, med att beskriva Zorns sängkammare:

"Bakom gobelängen från Florens döljer sig konstnärens sängkammare, hvars förnämsta mobilier äro en svensk byrå och en sekretär i Louis seize – båda rikt inlagda och den förra antagligen härstammande från ett kungligt slott. […] Till gemakets mest praktiska anordningar hör ett bakom ett förhänge dolt badrum, hvars marmorkar lockar till den 'renaste' af njutningar".

Zorn själv berörde den nya våningen i ett av sina brev till Isabella Stewart Gardner i Boston, den 7 november 1913:

"I have just getting in to my new studio and apartment. From having had the worst studio in Stockholm, I have now the finest and with four rooms all overlooking the town and inlet, one of the finest views I have ever seen and if my work is influenced by this happy surroundings and conditions it must be fine…"

Den nya ateljén erbjöd också betydligt mer generösa belysningsvillkor vilket stimulerade Zorn till nya experiment. Redan 1914 hade Zorn utfört en variant av motivet, "Badkaret" (olja på duk, 65 x 50 cm), som ingår i Thielska galleriets samlingar. Gerda Boëthius skriver i sin monumentala monografi från 1949:

"Södermalmstorgsateljén innebar utan fråga en ny stimulans. Denna ständiga drift att uppsöka nya miljöer och belysningar, som var så typisk för Zorn, underhöll han hela sitt liv och det bidrog i hög grad att bevara hans öga friskt. I själva verket häpnar man över hur han mäktade variera temat och att han aldrig föll för frestelsen att upprepa. Har han 'gjort om' samma motiv, så har det varit för att han fått lust att lösa vissa problem på ett nytt sätt".

Museidirektören för Zornmuseet i Mora, Johan Cederlund har i ett tidigare sammanhang fördjupat förståelsen kring de målningar Zorn utförde med utgångspunkt i ateljévåningens marmorklädda badrum:

" 'Vid badkaret' är en av fyra målningar Zorn utförde här, med en stående eller sittande modell mot den ljusa bakgrunden. De är samtliga målade vitt i vitt; den koloristiska utmaningen låg i att skapa samklang mellan marmorn och huden. De röda detaljer som skymtar i Vid badkaret länkar målningen samman med rödkriteteckningarna i hans skissblock. Att också Zorn valt en rödhårig modell är ingen tillfällighet. Zorn hade ett särskilt öga till rödhåriga modeller. 'Ser du', sade han en gång till Albert Engström, 'det är något särskilt med rödhåriga flickor och med deras hull. Jag sa till henne [vid det tillfället var modellen en rödhårig barberarfru från Söder i Stockholm] att knyta ihop håret under hakan för att få vitt och rött som motsatser, och ser du hur det röda lyser så att det ger färg åt det vita?' ".

När Liljevalchs Konsthall i Stockholm stod färdig våren 1916 fick de tre nationalmålarna Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors äran att inviga utställningslokalerna där denna målning Vid badkaret fick en självklar placering bland Zorns utvalda verk.