William Henry Fox Talbot

Märkt "LA32", a tergo. Numreringen gjordes av Smithsonians curator Eugene Ostroff då han inventerade Lacock Abbey - samlingen under 1960-talet.

Auktionens fotografi expertgranskad av Leif Wigh.

William Henry Fox Talbot (1800–1877) hör till fotografins verkliga pionjärer men har fått finna sig i att stå i skuggan av Louis Jacques Mandé Daguerre, som var först att presentera sin metod 1839. Engelsmannen blev tagen på sängen när franska staten köpte Daguerres upptäckt och skänkte den till mänskligheten.
Fox Talbot skrev till både Royal Society i London, som han var medlem av, och franska vetenskapsakademin och berättade om sina experiment och hävdade att han borde räknas som fotografins upptäckare och att det fanns bildbevis från 1835 … Men det skulle dröja närmare ett decennium innan Fox Talbot och hans teorier på allvar fick fotfäste. Hans första experimentbilder krävde långa exponeringstider, längre än Daguerres, och gav ganska oskarpa bilder, men de hade också flera fördelar; de var rättvända och gick att kopiera och förstora.

1841 fick Fox Talbot patent på sin ”negativ-positivprocess”, som kom att kallas kalotypi (alternativt talbotypi). Krångliga regler kring patentet bidrog till att fotografins pionjärer satsade på Daguerres metod.
För att marknadsföra sin kalotypi gav Fox Talbot ut två bokverk; 1844 The Pencil of Nature (i sex delar med 24 inklistrade originalkalotyper) och året därpå Sun Pictures in Scotland. Fotohistoriker brukar hävda att det är första gången som fotografiska bilder användes som illustrationer.
William Henry Fox Talbot, som sedan unga år var naturvetenskapligt intresserad, fortsatte att experimentera och lyckades bland annat framställa fotogravyrer. Däremot misslyckades han i sina försök att på sin ålders höst ta den första färgbilden.
Per Lindström