Manolo Millarés

Ett varmt tack till Mr. Alfonso de la Torre, författare till "Catálogo Razonado Pinturas. Manolo Millares", för att ha bistått oss med information om "Cuadro 51".

MANOLO MILLARES 1926 - 1972

Den spanska konstgruppen El Paso som bildades på 1950-talet av Manolo Millares, Antonio Saura, Martín Chirino, Antonio Tapiés och Rafael Canoga hävdade att konsten skulle befrias från teori och koncept för att låta den konstnärliga processen ske fritt. Detta informella synsätt innebar ett brott med den tidigare representativa konsten i det att konstens uppgift inte längre var att förhålla sig till verkligheten utan snarare att skapa en ny, alternativ verklighet. Manolo Millares började på 1950-talet att skapa dramatiska assemblage där han lät lager av olja blanda sig med sand, träbitar och grov säckväv. En föregångare och inspirationskälla som tidigt på 1950-talet började använda just säckväv som konstnärligt material var den italienske konstnären Alberto Burri. Säckväven användes av båda som en provokation för att ifrågasätta konstens gängse plats i samhället. Millares formade säckväven, sydde om den, rev sönder och dränkte den i färg. Dess trasighet blev till en metafor för människans och livets villkor. Tygets revor kunde läsas som mänskliga sår. Millares konstverk utstrålar en mystik som han skapade genom en mörk och begränsad palett där svart och rött blir starkt betydelsebärande. Auktionens målning som är daterad 1959 bär Manolo Millares omisskännliga passion och kompromisslöshet där en eruptiv ”explosion” skapats genom sand, säckväv, snören och sjok av färg. Ett distinkt, abstrakt konstverk tillkommet genom en sammansmältning av olika material, balanserande mellan det uråldriga och det moderna, mellan arkeologi och samtid. Mystiska spår av liv som ger oss fossila bevis på mänsklighetens existens på samma sätt som resterna av alla de mumier som fyller museum runt om i världen, civilisationer som försvunnit för länge sedan. Millares inspirerades tidigt av de mumifierade lämningarna av Kanarieörnas urbefolkning ”guancherna” som han såg som på museum i Las Palmas. Han beskrev betydelsen med orden;
”In the Canarian Museum I discovered what man is and, above all, the 'finitude' of man. I realised that what I saw - the extermination of a race - had been an injustice. That was the original starting-point for my sackcloths. It is something that belongs to the past, of course, but something that enabled me to enter the present and become conscious of it” (J.-A. França, Millares, Barcelona, 1978, p. 94).

Manolo Millares konst skapades i en tid som bar stora sår efter händelserna under inbördeskriget i Spanien, ohyggligheterna i byn Guernica , koncentrationslägrena i Europa; krig, fasa och orättvisor. Han gör sina konstverk till både bärare av en hyllning och en varning till mänskligheten. Hans brutala poesi ges en röst genom de sönderslitna materialen och skapar en extremt kraftfull utstrålning som har få motsvarigheter i det postmoderna måleriets historia på 1900-talet.

”There must be no explanations or understandings: art cannot be the comfortable seat of the intelligible (art is a phenomenon of contamination, not of comprehension), but the fearful bed of thorns on which we all lie to throw a temporal greeting to lurking death” (J.-A. França, Millares, Barcelona, 1978, p. 133).

PROVENIENS MORTON G NEAUMANN COLLECTION

“Cuadro 51” ställdes ut hos Daniel Cordier i Paris 1961 och förvärvades sannolikt just på denna utställning av Mr och Mrs Morton G Neumann som är kända som som några av Chicagos största konstsamlare genom tiderna. Morton G Neumann var en framgångsrik industrialist som tillsammans med sin fru Rose började samla konst på 1940-talet efter en resa till Europa. Med passion och goda relationer till tidens främsta gallerister Pierre Matisse, Daniel Cordier, Henry Kahnweiler och Sidney Janis inköpte dom samtida konst och besökte i Europa konstnärer som Pablo Picasso, Fernand Léger och Man Ray där konstverk förvärvades. Med åren involverades deras barn i konstsamlandet och en familjetradition skapades som kom att verka i tre generationer. Moderna verk av Rothko, Rauschenberg, Warhol, Lichtenstein, Basquiat och Koons införlivades vartefter i samlingen.
Mr och Mrs Neumann såg aldrig sig själva som “samlare”, för dom var det ett sätt att leva tillsammans med sina barn, vänner, konsthandlare och konstnärer. Generöst lånade dom alltid ut konst till museum och institutioner framförallt till National Gallery of Art i Washington och till The Art Institute of Chicago. 1985 dör Morton G Neumann, 87 år gammal. Den omfattande konstsamlingen går i arv till barnen som säljer delar av samlingen för att finansiera arvskatten. Bl a säljs Manolo Millares "Cuadro 51" den 2 maj 1985 på Christie's "Sale Shaler" i New York. Konstverket har därefter ingått i en betydande europeisk samling.

BIOGRAFI

1926 föddes Manolo Millares den 17 februari i Las Palmas på Kanarieöarna. Han var autodidakt och experimenterade sig fram i början av sitt konstnärskap, men inspirerades tidigt av Salvador Dali och surrealismen. Sina första akvareller fick han publicerade i olika spanska tidskrifter och fick även möjlighet att ställa ut lokalt på mindre gallerier i Las Palmas
1951 hade han sin första separata utställning på Jardin Galleries i Barcelona och samma år ställde han ut på ”Hispano-American Art Biennal” i Madrid.
1953 gifte han sig med Elvireta Escobio och tillsammans flyttade dom till Madrid där han anslöt sig till det abstrakta måleriet. Därpå följde en rad betydande utställningar och Biennaler, bl a på nästa ”Hispano-American Art Biennial” i Havanna på Cuba och på den ”28:e Biennalen i Venedig”.

1957 deltog Millares i en utställning på Atheneum i Madrid som också sammanföll med bildandet av konstnärsgruppen "El Paso" där han blev tongivande medlem tillsammans med Antonio Saura, Martín Chirino, Antonio Tapiés och Rafael Canoga. Ett av Millares större konstverk som visades på Biennalen i Sao Paolo inköptes av MoMa i New York samma år.
1960 hade Millares sin första soloutställning hos Pierre Matisse Gallery som tillsammans med Galerie Daniel Cordier blir hans gallerister i USA. Med deras bistånd lanseras hans konst runt hela världen. Han blir välkänd för den stora konstpubliken både genom publikationer och utställningar i bl a Lissabon, Paris, Tokyo, Minneapolis, München.
1961-1963 blir betydande år för Manolo Millares med utställningar hos Pierre Matisse Gallery och Galerie Daniel Cordier, han deltar också tillsammans med ”El Paso” i de idag berömda utställningarna ”Before Picasso; after Miró” på Solomon R. Gugggenheim Museum 1960 och ”Art of Assemblage” på MoMa 1961. Under denna period förvärvade Tate Gallery i London, Buenos Aires Museum of Modern Art och Galleria Nazionale i Rom ett flertal av hans verk.
1964 anslöt han sig till legendariska Galleria Juana Mordó i Madrid som Juana Mordó öppnat ett år tidigare. Tillsammans med medlemmarna i El Paso kom han att ställa ut ett flertal gånger under 1960-talet och efter hans bortgång 1972 fortsatte galleriet att ställa ut Millares.
1972 den 14 augusti dör Manolo Millares i Madrid, endast 46 år gammal. Hans sista verk i serien ”Antropofauna" var inspirerade av Cap Ferrat där han vistats mycket tillsammans med galleristen Henri Matisse.
1975 visas en stor retrospektiv utställning ”Millares 1926-1972 på Museo Español de Arte Contemporáneo i Madrid.