HANS HELIGHET PÅVE FRANCISKUS KALOTT.

Bukowskis har den stora äran och glädjen att ha fått förfrågan från en privatperson, Carlos Luna, att ansvara för försäljningen av på Franciskus kalott. Luna har fått denna i gåva från påven i syfte att pengarna ska gå till romer som befinner sig i transitsituation i Sverige.
– Det är en oerhörd gest. Faktiskt ett mirakel och jag är mycket rörd. Nu har jag kontaktat en revisionsbyrå som kommer att administrera pengarna och givetvis existerande romska organisationer för att på bästa sätt kunna bidra till en mer hållbar situation, säger Carlos Luna.
Carlos Luna, boende i Båstad med ursprung från Argentina, nuvarande påvens hemland, är sedan fyrtio år vän med påve Franciskus. För några månader sedan gjorde Carlos påven uppmärksam på romernas situation i Sverige, dels det uppmärksammade romregistret och dels den akuta transitsituation som pågår bland många romer inte minst i Sverige. Påve Franciskus svarade genom att skänka sin solideo papal, kalotten. Carlos Luna har aviserat att han vill sälja den via Bukowskis auktioner.
Observera
Carlos Luna har vänt sig till revisionsfirman SET Mazar i Stockholm dit budsumman kommer att överföras vid auktionen. Han har också registrerat en stiftelse via advokatfirman Engström & Co AB i Malmö. Därefter kan beslut tas i frågan om hur pengarna, beroende på summans storlek, kan komma till bäst nytta för syftet.
Kalotten säljs på Bukowskis Klassiska auktion den 3 december.

Bukowskis avstår från samtliga kostnader och provisioner.

Eftersom föremålet i fråga är så pass ovanligt kommer det i katalogen att stå ”refer department”, dvs den som är intresserad kan höra av sig till oss.

Biskop Anders Arborelius, Ärkebiskop Antje Jackelén, författaren Jonas Gardell och EU-parlamentarikern och romska aktivisten Soraya Post har skrivit varsin text med anledning av påve Franciskus gåva som ska säljas på auktion den 3 december. Ändamål: Att ge stöd till de romer som befinner sig i transitsituation i Sverige.

Antje Jackelén, Ärkebiskop i Svenska kyrkan
Det är inte var dag som en påvlig huvudbonad går till auktion! Genom detta ovanliga auktionsobjekt uppmärksammas situationen för en av våra mest utsatta grupper. När påven tar av sig hatten för Europas romer är det en talande symbolgärning i Jesu efterföljd. Romer är inte ”de där, långt borta” utan medmänniskor här mitt ibland oss. I Europa. I Sverige. Ofta träffas vi dagligen, på väg till tåget eller utanför mataffären. Det behövs hjälp i form av konkret stöd från människa till människa likväl som ett europeiskt krafttag mot fattigdom, diskriminering och isolering.
Som ärkebiskop i en evangelisk-luthersk kyrka bidrar jag gärna till uppmärksamheten kring påvens kalott eftersom den kan gagna romernas sak. På kort tid har påve Franciskus blivit en tydlig röst för världens fattiga och marginaliserade och själv en förebild för enkelhet och solidaritet. Som sin namne, Franciskus av Assisi, vill han verka för rättvisa och försoning mellan människor, med naturen och med hela skapelsen.
Det är få förunnat att kunna hjälpa utsatta människor genom en till synes så enkel gest som att ta av sig "hatten". Men om vi, åtminstone i tanken, tar av oss hatten inför en tiggande medmänniska är redan mycket vunnet. Förändringar börjar i huvudet innan de når handen och plånboken.
Jag hoppas att den här kampanjen och de pengar den inbringar bidrar till att förbättra situationen för Europas romer både individuellt och strukturellt.

Soraya Post, EU-parlamentariker (FI)
Jag blev så glad för din hatt. Jag vill tacka från botten av mitt hjärta å mina och mitt folks vägnar. Jag ber för att din och Carlos välsignelse kan bli en välsignelse för hela mänskligheten.
Du vet vad man brukar säga om kameler, nålsögon och rika. Lika svårt är det för de utstötta och fattiga att komma in i samhället. Vi är alldeles för många som kämpar för våra liv på utsidan.
Det är inte bara romer som lever i samhällets skugga. Vi är många som inte får synas, komma till tals eller finnas till. Vi är kvinnor som dör i nära relationer, vi är muslimer som klandras och vi är rasifierade som förminskas varje dag.
Vad tjänar det till att berätta för en påve att lidandet är stort? Du vet att lidandet är stort. Men ett brev till påven är också ett brev till världen. Ett brev som du läser läses även av dem som lyssnar till dig. Att få låna dina ögon är att få låna din tanke och ditt hjärta.
Dom bygger murar kring romer i Europa men Europa bygger också murar kring sig självt. Från mitt säte i Europaparlamentet ser jag hur de hätska rösterna blir fler och mörkret växer inifrån. Hatet vinner mark.
Idag används romernas situation av populistiska partier. Människor orkar inte se den fattigdom och det lidande som förvisning för med sig. När vi inte längre klarar av att se våra barn dö i vinterkylan ber vi om arbete och allmosor. Vi bankar än hårdare på samhällets dörr. Sparkar och slag har lärt oss att vår utsträckta hand inte är önskad. Samhället har lärt oss att vi är mindre värda. Det har pågått i 700 år. Vi har lärt älska resan för vi har aldrig fått stanna eller känna oss trygga.
Det är en lång resa för en människa att kunna se värde i sig själv, och det är en lång resa för ett samhälle att kunna se värde i alla människor. Men det är din tros och demokratins resa. Den går efter kärlekens väg och det är för att slå följe på den vi sträcker ut våra händer på gator och torg i Europa.
Jag vill ge dig min välsignelse i ditt arbete. Tack.

Anders Arborelius ord
Påven bär till sin ämbetsdräkt alltid en vit kalott, liksom en kardinal bär en röd kalott och en biskop som jag en violett. Oftast använder man inte ordet kalott utan solideo (bara för Gud). Vare sig man är påve, kardinal eller biskop tar man av sig den ” bara för Gud”. Det sker därför vid mässans högtidligaste del, när bröd och vin förvandlas till Kristi kropp och blod. Också genom våra kläder kan vi uttrycka vår vördnad inför Gud, han som har skapat allt och håller allt i sin hand. Det ligger en vacker, men för många fördold symbolik i det faktum att påven Franciskus just vill ge sin solideo för att hjälpa romerna i Sverige. Vi kristna tror ju också att Jesus är speciellt närvarande i de fattiga och utstötta och därför tar påven av sig sin kalott för att han vill visa sin vördnad för de romska tiggare och tiggerskor, som nu får huttra på våra kalla gator och oftast förgäves får vänta på en sällsynt och snålt tilltagen allmosa. Hoppas hans solideo inte bara kan göra deras hårda liv lite lättare utan också hjälpa oss, välgödda och välbeställda, att visa dem vår vördnad eller i alla fall lite vanlig mänsklig medkänsla.
Själv är jag precis tillbaka från familjesynoden i Rom, där jag fick vara i påvens närhet i flera dagar. Han hade förstås alltid på sig sin vita solideo, för han har säkert ett litet lagar av sådana. När jag före synodens början fick hälsa på påven, sade jag att jag hade hälsningar från Carlos Luna och då log han stort. Nästa gång jag fick tala med påven, frågade han mig om jag inte hade tagit med mig Luna och skrattade till. Om några veckor får jag hälsa på påven igen, när jag tillsammans med tre ortodoxa biskopar från Sverige är med i audiensen på Petersplatsen, och då kanske jag har med mig flera hälsningar från Sverige. Och sedan vill påven nog gärna veta hur det går med auktionen och hur det går för romerna som nu slitet ont i den svenska kylan.
Behövs det fler kalotter att auktionera ut, kan jag gärna stå till tjänst. Visserligen kan en vanlig biskopskalott inte ha samma värde som en påvlig solideo, men lite kan den kanske också bli till hjälp för våra tiggare och tiggerskor, som behöver all den uppmuntran och värme vi är i stånd att ge dem.

Jonas Gardell, författare
När Jesus blir anklagad av fariseerna för att bryta mot sabbats- och renhetslagarna svarar han dem att de måste förstå vad som menas med orden: ”Barmhärtighet vill jag se, och inte offer.”
Jesus sällar sig tydligt till den rad av judiska profeter som lär oss att det inte är religionsutövandet i sig som gör en människa from, utan att all tro på Gud till slut måste mynna ut i att ta hand om sin nästa.
Det samhälle som Jesus levde i var präglat av kollektivet.
Grupptillhörigheten.
Antingen var man innanför eller utanför gemenskapen.
Omfattad eller utesluten. Ren eller oren.
Det Jesus gör genom att ligga till bords med syndare och socialt utstötta, när han inte sänder iväg spetälska utan tvärtom rör vid dem, när han påstår att också hororna tillhör Guds rike – är att han spränger varje hierarki som stänger människor ute.
När påven Franciskus blir ombedd av sin gamle vän, den argentinske frihetskämpen Carlos Luna som nu bor i Sverige, att göra något för den i hela Europa utsatta gruppen romer, väljer påven att skänka sin hatt.
Att ge bort ett klädesplagg är en tradition från evangelierna. I Lukasevangeliet står t ex ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.”
En kalott är inte mycket. Några hopsydda tyglappar, inte mer. Men med sin handling bidrar Franciskus med att spränga de hierarkier som stänger människor ute.
Han som står i den absoluta toppen av pyramiden tar av sig hatten för, och sträcker ut handen till de romer som befinner sig på det europeiska samhällets botten.
När vi samlas i kyrkan för att fira Nattvard säger vi: ”Så är vi alla en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.”
Vi är alla älskade, önskade och omfattade av samma Gud.
I Guds rike finns inga gränser. Inga Schengen-avtal. I Guds rike kan inte finnas ”vi” eller ”dom”. Vi är inte kvinna eller man, jude eller grek, svart eller vit, homo eller hetero, lönsamma eller inte lönsamma – och vi är inte påvar och vi är inte romer.
Vi är ett.