Pehr Hilleström

Dramat Helmfelt har Gustav III som upphovsman och uppfördes för första gången av hovet på Ulriksdal 1783. Första framförandet i Stockholm var på Bollhuset 1788.
Dramat har verklighetsunderlag och handlar om fältmarskalken Helmfelt, som i sin ungdom flytt från sina föräldrars hus och efter 17 års frånvaro, då han nått en av de högsta posterna i armén, återupptäcktes av familjen.
I denna scen visas hur Helmfelt knäfaller framför sin gamle far Grundel, tidigare borgmästare i Stockholm, och som uttrycker en våldsam sinnesrörelse.

Från köksbestyr till teaterns värld

Pehr Hilleströms konstnärliga livsverk är imponerande stort i antal och har en enorm bredd i motivval. Alla samhällsklasser avbildades i hans genremåleri och hans rika produktion omfattar såväl stadsbilder, stilleben, historiemåleri som porträtt eller kungliga karusellspel. Han återgav den gustavianska tidens människor i både sitt dagliga värv och vid festligheter, från pigornas arbete i köken till societetssalongerna. Ögonblicksbilder som dramatiska eldsvådor i huvudstaden till teateraktigt väl redigerade historiska motiv berättar om den tid där Hilleström verkade och de ideal som då rådde.
Vår syn på det sena 1700-talets Sverige är till stor del präglat av Hilleströms skildringar och närmast verkligheten kommer man kanske i hans många borgerliga interiörer.
Hilleström avbildade i första hand kvinnor och modellerna var ofta personer ur hans egen familj och hushåll. Det är ofta stillsamma scener som en ensam dam vid toalettbordet, någon som sitter och spinner eller ett litet sällskap i ett romantiskt parklandskap.
I vardagsscenerna kan man se likheter med den franske konstnären Jean-Baptiste-Siméon Chardins genrebilder, vars målningar han hade kommit i kontakt med vid sina studier i Paris på 1750-talet. I likhet med Chardin representerar Hilleström, alla hovscener till trots, tidens ökade intresse för den borgerliga samhällsgruppens tillvaro.
Vanligt förekommande föremål på dessa målningar är glas, kopparkärl, tenntallrikar eller fisk och köttstycken. Hilleström återgav vardagsföremålen med en utomordentlig skärpa vilket kan föra tankarna till äldre holländskt stillebenmåleri.
I slottsgemakens mer tillrättalagda scener kan vi studera tidens förlustelser, det är nöjen i form av sällskap som ägnar sig åt kortspel, musicerar, eller som studerar konstföremål men här ser vi också tidstypiska inredningar och moderiktiga klädedräkter. I ett antal målningar får vi inblick i det gustavianska hovets teatermani, där såväl nyckelscener ur dramerna visas men även repetitioner och kostymprovningar, ofta med kungen själv i centrum.
Hilleström var en mästare på att återge eldskenseffekter och fladdrande ljus och suggestiva skuggor återfinns i såväl många av hans rumsmotiv liksom gruv- och järnbruksbilder eller vid stadsvyernas våldsamma eldsvådor utomhus.
Som allmogeskildrare var Hilleström en pionjär som återgav midsommarlekar och skördefester långt före det sena 1800-talets nyvaknade intresse för folklore. På sina resor genom Sverige avbildade han allmogen i sina sockendräkter och la ner stor tid på att återge alla detaljer korrekt. Han målade av varvsmiljöer, landskap och smedjor vilka ger oss en stor historisk kunskap om denna tid.
Bland hans beställare hörde till stor del det mer förmögna borgerskapet och bruksherrar som tjusades av hans vardagsbilder men även hovet, inte minst den kungliga familjen tillhörde beställarskaran. År 1776 blev han utsedd till kunglig hovmålare. Som professor vid konstakademien från år 1794 och sedan som akademiens direktör skulle han komma att utbilda och påverka mängder med framtida konstnärer.
Med sina eleganta bilder föreställande de gustavianska ceremonierna och festligheterna som exempelvis den välkända tavlan ”Gustaf III:s publika spisning på Stockholms slott” skrev han för alltid in sig i den svenska konsthistorien.
Men det är i Pehr Hilleströms mer genuina och vardagliga kompositioner som man tycks komma konstnären själv och det svenska 1700-talet riktigt nära.