Pehr Hilleström

"Zemire och Azor" uppfördes första gången på Drottningholms slottsteater den 22 juli 1778. Premiären var den 19 november samma år på Bollhuset i Stockholm. Motivet skildrar Azor, en persisk prins som förvandlats till ett odjur med lejonhuvud.

Om uppförandet skriver Gjörwell till Patrik Alströmer: "Operan Zemire och Azor har varit alldeles gudomlig, för att nyttja dagens språk". Stockholms-Posten skriver: "Sistl. Söndags åtta dagar, uppfördes den så mycket efterlängtade Operan Zemire och Azor. Denna Piece har framför alla wåra öfrige Operor wunnit allmänhetens tycke, och lär näppeligen komma att spelas, utan trängsel af Spectateurer."

Från köksbestyr till teaterns värld

Pehr Hilleströms konstnärliga livsverk är imponerande stort i antal och har en enorm bredd i motivval. Alla samhällsklasser avbildades i hans genremåleri och hans rika produktion omfattar såväl stadsbilder, stilleben, historiemåleri som porträtt eller kungliga karusellspel. Han återgav den gustavianska tidens människor i både sitt dagliga värv och vid festligheter, från pigornas arbete i köken till societetssalongerna. Ögonblicksbilder som dramatiska eldsvådor i huvudstaden till teateraktigt väl redigerade historiska motiv berättar om den tid där Hilleström verkade och de ideal som då rådde.
Vår syn på det sena 1700-talets Sverige är till stor del präglat av Hilleströms skildringar och närmast verkligheten kommer man kanske i hans många borgerliga interiörer.
Hilleström avbildade i första hand kvinnor och modellerna var ofta personer ur hans egen familj och hushåll. Det är ofta stillsamma scener som en ensam dam vid toalettbordet, någon som sitter och spinner eller ett litet sällskap i ett romantiskt parklandskap.
I vardagsscenerna kan man se likheter med den franske konstnären Jean-Baptiste-Siméon Chardins genrebilder, vars målningar han hade kommit i kontakt med vid sina studier i Paris på 1750-talet. I likhet med Chardin representerar Hilleström, alla hovscener till trots, tidens ökade intresse för den borgerliga samhällsgruppens tillvaro.
Vanligt förekommande föremål på dessa målningar är glas, kopparkärl, tenntallrikar eller fisk och köttstycken. Hilleström återgav vardagsföremålen med en utomordentlig skärpa vilket kan föra tankarna till äldre holländskt stillebenmåleri.
I slottsgemakens mer tillrättalagda scener kan vi studera tidens förlustelser, det är nöjen i form av sällskap som ägnar sig åt kortspel, musicerar, eller som studerar konstföremål men här ser vi också tidstypiska inredningar och moderiktiga klädedräkter. I ett antal målningar får vi inblick i det gustavianska hovets teatermani, där såväl nyckelscener ur dramerna visas men även repetitioner och kostymprovningar, ofta med kungen själv i centrum.
Hilleström var en mästare på att återge eldskenseffekter och fladdrande ljus och suggestiva skuggor återfinns i såväl många av hans rumsmotiv liksom gruv- och järnbruksbilder eller vid stadsvyernas våldsamma eldsvådor utomhus.
Som allmogeskildrare var Hilleström en pionjär som återgav midsommarlekar och skördefester långt före det sena 1800-talets nyvaknade intresse för folklore. På sina resor genom Sverige avbildade han allmogen i sina sockendräkter och la ner stor tid på att återge alla detaljer korrekt. Han målade av varvsmiljöer, landskap och smedjor vilka ger oss en stor historisk kunskap om denna tid.
Bland hans beställare hörde till stor del det mer förmögna borgerskapet och bruksherrar som tjusades av hans vardagsbilder men även hovet, inte minst den kungliga familjen tillhörde beställarskaran. År 1776 blev han utsedd till kunglig hovmålare. Som professor vid konstakademien från år 1794 och sedan som akademiens direktör skulle han komma att utbilda och påverka mängder med framtida konstnärer.
Med sina eleganta bilder föreställande de gustavianska ceremonierna och festligheterna som exempelvis den välkända tavlan ”Gustaf III:s publika spisning på Stockholms slott” skrev han för alltid in sig i den svenska konsthistorien.
Men det är i Pehr Hilleströms mer genuina och vardagliga kompositioner som man tycks komma konstnären själv och det svenska 1700-talet riktigt nära.