Nils Kreuger

Nils Kreuger kan anses vara pionjären inom svenskt skymningsmåleri. Redan i Paris år 1887 hade han under inflytande av franska konstnärer slagit in på nämnda väg. Efter avflyttningen till Varberg 1890 förändrades Kreugers måleri. Hans målningar blev alltmer färgknappa. Endast undantagsvis målade han dagsljusmotiv och Kreugers verk från tiden kring 1890 har med rätta kommit att kallas ”Skymningsimpressionism”.

Konstnärsförbundets utställning på Theodor Blanchs Konstsalong våren 1890 var ett genombrott för det naturalistiska åttiotalets friluftsmåleri och samtidigt en föraning om vad som skulle komma att efterträda det: nittiotalets symboliskt och dekorativt betonade stämningskonst.

I enlighet med den nationalistiska anda som började bli förhärskande, var de flesta utställda landskapsmålningar utförda i Sverige: ”Alla dessa bilder ägde svenska motiv”, jublade Georg Nordensvan i en recension av utställningen.

Målningar med skymningsmotiv väckte stort intresse. I en recension av utställningen i Post- och Inrikes tidningar skrev Carl Rupert Nyblom: ”Men den egentliga skymningsmålaren är N. Kreuger, som blott med den mystiska tonen i den dimblå aftonluften kan lägga poesi i skildringen av ett snöfält, ett gammalt plank och några ruskiga trähus. Det blir kanhända väl mycket av detta dimmiga violettgråa, men konstnären har som få förstått återgiva den beslöjade, men dock genomskinliga luftens poesi.”

Enligt en anteckning på tavlans baksida målades "Skymning" i Småland. Med detta avser konstnären troligtvis Knapegård, hans hustrus Berthas (född von Essen) barndomsgård i Kalmartrakten. Målningen tillkom på vintern 1890, någon gång före den 28 mars då den ställdes ut Stockholm.

I ett brev till Kreuger skrev Richard Bergh för Konstnärsförbundets räkning: ”Du har väl för fan målat några stora vinterstycken nu i vinter? Annars gör det fort och väl svenskt. Vi behöfva något i den vägen. Skicka hit allt du målat, rubb och stubb. Du hör till våra stöttepinnar och får ej svika”.

I en recension av Konstnärsförbundets utställning i Nya Dagligt Allehanda den 3 april 1890 skrev signaturen LL följande om målningen "Skymning": ”hans skymning kan i sitt slag kallas en perla”.