Kan inte nå servern
679A
596813

Arnold Plagemann

(Sverige, 1826-1862)
Utropspris
40 000 - 50 000 SEK
3 580 - 4 470 EUR
3 660 - 4 580 USD
Klubbat pris
Återrop
Köpinformation
Arnold Plagemann
(Sverige, 1826-1862)

Fyrtorn i storm

Signerad Plagemann och daterad -58. A tergo påskrift: ”Å en dörrspegel i apotekshuset i ett rum å vinden målade Carl G. Plagemann omstående tafla”. Pannå 74 x 57 cm.

Proveniens

Apoteket Nordstjernan, Drottninggatan 71 A, Stockholm (1858-1972).
Apoteksbolaget AB (målningen hängde i verkställande direktörens kansli fram till 2012).

Övrig information

Denna nyupptäckta målning är av stor konstvetenskaplig betydelse för vår kännedom om August Strindbergs inspirationskällor i hans verksamhet som konstnär. I motiv såväl som utförande är den frapperande lik Strindbergs målningar utförda vid 1900-talets början. Det föreligger starka skäl att tro att Strindberg har sett den aktuella målningen och inspirerats av den. Målningen föregår Strindbergs 1900-talsmåleri med mer än 40 år. Göran Söderström har påpekat att sambandet med Strindberg inte bara ligger i motivet utan också i den romantiska stormskildringen, vilken han anser kan vara påverkad av Turners måleri, vilken även Strindberg kan ha inspirerats av (E-mail 14 februari 2014).

Målningen har sedan länge varit felattribuerad och ansetts vara ett verk av Abraham Plagemanns kusin; Carl Gustaf Plagemann (1805-1868). Enligt en gammal inskription på tavlans baksida målades den på en dörrspegel på apoteket Nordstjernans vind, beläget på Drottninggatan i Stockholm. Med detta avses apotekets kryddvind. Apoteket Nordstjernan, senare Apoteket Nordstjärnan, var 1817–1978 ett av Stockholms mest betydande apotek vilket grundades 1817 av konstnärens farbror; Carl Johan Fredrik Plagemann (1779-1864). Apotekare Otto Bjurling (1870-1945) arrenderade apoteket från 1902. Enligt inskription på baksidan av tavlan önskade denne att tavlan skulle skänkas till Nordiska Museets Farmakologisamling. Detta visar att tavlan under hans verksamhetstid avlägsnats från dörren, kanske redan 1902, eller t.o.m. vid ett tidigare datum.

1907 flyttade August Strindberg till en lägenhet på Drottninggatan 85 i ett nybyggt hus som han kallade ”Blå tornet”, där han kom att bo fram till sin död 1912. Tidigare samma år hade han öppnat Intima Teatern på Barnhusgatan 20, en tvärgata till Drottninggatan, i kompanjonskap med teaterledaren och skådespelaren August Falck. Redan långt innan han flyttade dit var han emellertid en ofta sedd besökare på Drottninggatan. Under 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet hade Drottninggatan kommit att bli en av Stockholms populäraste gator. På Drottninggatan 62 låg det kända antikvariatet Björck & Börjesson, vilket öppnade 1901. Karl Börjesson var en av Strindbergs närmaste vänner. 1907 utgav han dennes kontroversiella bok Svarta Fanor. I hörnet Drottninggatan/Fredsgatan låg även Fritzes bokhandel där Strindberg var stamkund. På Drottninggatan nr. 25 var Hallins konsthandel belägen där Strindberg 1911 ställde ut sina målningar och på nr. 55 låg Restaurang 55:an, en mötesplats för konstnärer och författare, där Strindberg ofta dinerade tillsammans med Anders Zorn, Carl Larsson och Albert Engström.

Strindberg hade genom hela sitt liv ett bestående intresse för farmakologi, i synnerhet kryddors användande som läkemedel och droger. Det är därför troligt att han under sina besök på apotek Nordstjernans kryddvind sett den aktuella målningen.

Från dess grundande 1817 fram till 1914 fungerade Apotek "Nordstjernan" som landets enda instruktionsapotek, där studenter från Farmaceutiska institutionen utbildades och avlade de praktiska examensproven. Under åren 1831-52 var apoteket utarrenderat till apotekare Carl Åkerström. Carl Johan Fredrik Plagemann innehade apoteket till 1852, då han sålde det till sin svärson Fabian Reinhold Kindstrand (1821-1894), gift med hans dotter Ewa Dorothea (1826-1917). 1)

Apoteket var till en början inhyst i det Westmanska palatset på Drottninggatan 96-98, men då huset 1829 köptes av Vetenskapsakademien flyttade det till Drottninggatan 84. År 1858 flyttade verksamheten till en för apotekets räkning särskild uppförd byggnad på Drottninggatan 71A, ritad av Johan Fredrik Åbom. Byggnadsritningarna visar iskällare, stötkällare, filtreringsrum och laboratorium i husets källarvåning. På bottenvåningen fanns förutom själva apoteket diverse arbetsrum och sovplats för eleverna. Längst upp i gårdsflygeln fanns en kryddvind.

Carl Johan Fredrik Plagemann var far till historie- och porträttmålaren Carl Gustaf Plagemann (1805-1868). I samband med flyttningen till nya lokaler målade han ett porträtt av sin far införlivandes apotekareattribut (Samling Lamm). 2)

År 1875 erhöll Jakob Christian Gottlieb Piltz privilegium att driva apoteket. Jämte apoteksrörelsen startade han 1878 tillverkning av artificiella hälsovatten och byggde upp en liten fabrik på egendomen (1899 flyttades den till nybyggda lokaler på Birger Jarlsgatan 120 under namnet "Nordstjernans mineralvattenfabrik"). Hälsovattnet serverades även i apoteket och blev en stor publik framgång. Om morgnarna drack stadens herrar gärna ett par glas Karlsbader eller Vichy för att sedan ”gå ner” vattnet under en rask promenad till sina arbeten.

År 1877 lade Piltz grunden till Sveriges första läkemedelsbolag då han införskaffade ångkraft för att driva bland annat pulvrisering, skärning och extinktion av kvicksilver i apotekets stora laboratorium, vilket ledde till grundandet av "Nordstjernans Droghandel". 1908 flyttade bolaget till en nyuppförd fastighet på Torsgatan 4. Det blev senare känt under namnet "Vitrum". Åboms apotekshus revs 1910, men apoteket inrymdes i den nya byggnaden som restes på tomten. Inredningen ritades av Hugo Rahm som var något av en specialist i sammanhanget. Apoteket låg kvar på adressen fram till 1978 då det lades ned. I Apotekarsocietetens Farmacihistoriska museum på Wallingatan 26 finns flera detaljer ur inredningen bevarade i det så kallade "Nordstjärnan-rummet".

Från 1830-talets mitt kom Drottninggatan att fyllas av fashionabla butiker, restauranger och hotel och blev också ett populärt flanörstråk för borgerskapet, och kallades i folkmun för "Snobbrännan". I det Hildebrandska huset på Drottninggatan 3 öppnade 1832 Hôtel Garni, som var stadens första moderna hotell för gäster ur det högre ståndet. Längre upp på gatan, mittemot nuvarande Centralbadet i Svenska trädgårdsföreningens park öppnade konditorn Wilhelm Davidsson en populär nöjesrörelse i det som kallades Davidssons paviljonger. Den södra paviljongen inreddes till kafé, i den norra spelades teater och arrangerades baler. 1873 flyttade Arthur Hazelius in delar av sina samlingar i Davidsons lokaler och öppnade Skandinavisk- Etnografiska Samlingen, vilken senare kom att utgöra grunden för Nordiska Museet.

Det nöjes- och sällskapscentrum som uppstod utökades genom det flotta Hotel Phoenix som öppnade 1857. 1864 flyttade Tekniska högskolan in på Drottninggatan 95 A i ett hus ritat av F. W. Scholander. Under 1900-talets första decennier fortsatte Drottninggatan att locka till sig nya entreprenörer. 1909 uppfördes ett jugendhus som inrymde Hotel Regina, vars matsal var populär bland artister. Varuhusen Pub och Grand Bazar etablerades också under denna tid. 1910 uppfördes ett jugendhus på Drottninggatan 46 där Buttericks flyttade in 1912. Vägg i vägg öppnade apoteket Ugglan 1910. Intill huset där Strindberg bodde hade "Aftontidningen" sin redaktion, i vilken Strindberg kom att publicera en rad artiklar. 3)

Strindberg hade genom hela sitt liv ett bestående intresse för farmakologi, i synnerhet kryddors användande som läkemedel och droger. I sin bok "Svenska folket", 1889, Vol. I, kapitel VI, 'Läkemedel och Apotek', ss. 456-60, ägnar han huvudutrymmet åt att beskriva olika kryddors användningsområden, bl. a. som läkemedel vid behandling av olika sjukdomar och åkommor. I boken "Gamla Stockholm: anteckningar ur tryckta och otryckta källor", 1882 vilken han skrev tillsammans med Claes Lundin, tillägnas ett kapitel Stockholms apotek. På Kungliga Biblioteket finns ett opublicerat manuskript av Strindberg i samma ämne, "Anteckningar rörande farmakologi och kemi" (SGKB Dossier 1. 4:5).

Redan som student hade Strindberg kommit i kontakt med ämnet. Våren och sommaren 1868 tjänstgjorde han som informator för döttrarna till den kände farmakologen professor Oscar Sandahl (1829-1894). Sandahl erhöll 1865 uppdraget att vara lärare vid Farmaceutiska institutet, och sedan 1873 var han detta läroverks inspektor eller föreståndare. Samma år utnämndes han till professor i farmakologi vid Karolinska institutet. Sandahl var den egentlige skaparen av Karolinska institutets betydande drogsamling, vilken under hans tid blev ordnad, översiktligt uppställd och katalogiserad. Hos Sandahl träffade Strindberg den kände judiske läkaren Axel Lamm (1819-1889) som övertalade honom om att studera medicin (Uppsala) och kemi (Teknologiska Institutet, Stockholm). Kost och logi skulle han få hos Lamm mot att han åtog sig att vara informator för dennes båda söner. 4)

De båda läkarfamiljerna visade honom vägen in i de upplysta salongerna. Minnen från den här tiden har Strindberg skildrat i "Tjänstekvinnans son", 1886.
Abraham Arnold Plagemann föddes i Gustavia på den svenska kolonien S:t Barthélemy i Västindien som tolfte barn av en syskonskara på fjorton där hans far, Conrad Ludwig, bror till Apotekare Carl Fredrik Plagemann, var tullförvaltare. Deras syster, Albertina, var gift med Fredrik Carl Ulrich (1808-1868), Guvernör på S:t Barthélemy. 5)

Deras bror, Wilhelm Daniel, var även han verksam på S:t Barthélemy. I unga år gick Plagemann till sjöss som matros och ”midschipman” på amerikanska fartyg. 1844 kom han första gången till Sverige. 1846 tog han örlogstjänst för Förenta Staterna i kriget mot Mexiko (maj 1846-februari 1848). Vintern 1848-49 var han i amerikansk kustbevakningstjänst stationerad i Cincinatti. Sommaren 1849 kom han till Göteborg. På hösten och vintern besökte han sin farbror, Carl Johan Fredrik Plagemann i Umeå där denne var stationerad som direktör i första salpetersjuderidistriktet, som omfattade Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. Under vistelsen där började han måla i akvarell, företrädesvis sjöstycken. Hans farbror hade under 1820-talet studerat på Konstakademien och under sina resor passat på att teckna av ett stort antal orter i Norrland, vilka genom sin exakthet har stort kulturhistoriskt värde. 6)

Med ekonomiskt understöd av denne kom Plagemann 1850-51 att studera måleri i Köpenhamn hos marinmålaren Anton Melbye (1818-1875) hos vilken också Markus Larsson studerat. På våren 1851 ställde han i Göteborg ut sina första marinmålningar. På Konstakademins ställde han de följande åren ut fyra målningar; 1853 nr. 226 "Sjöstycke" och nr. 343 "Dyning i engelska kanalen", och 1858 nr. 155 "Scen på strömmen vid Antwerpen" och nr. 156 "Fiskarbåt och Ostindie-farare under byväder på Zuyder-Zee i Holland". 7)

"En lotsbåt på Texels redd", målad 1854, köptes av Alfred Wahlberg, genom vars testamente den kom att ingå i Statens konstsamlingar. Sommaren och vintern 1852-53 tjänstgjorde han som extra kadett på fregatten Josephine och besökte bland annat Nederländerna. 1855 besökte han Paris och var sedan växelvis i Göteborg och Stockholm till hösten 1859. 1860-61 deltog han i amerikanska inbördeskriget på nordstaternas sida och befordrades till kapten. Han återvände 1861 till Göteborg där han avled den 7 maj 1862. Han är representerad på Göteborgs Konstmuseum med fyra målningar, bland andra "Vinga fyr".

1). Deras dotter, Eva Dorothea Helena, gifte sig med Gustaf Upmark, chef för Nationalmuseum. Deras dotter, Hedvig Upmark, gifte sig med Carl Robert Lamm (1856-1938).

2). C. J. Lamm, C. J. F. Plagemanns resor i Norrland, Dalarna och Västmanland samt på Gotland åren 1833-1856, Vol. I:II, 1942-44, Vol. I., fig. 5

3). Extraherat ur M. Egeland, En stump av Drottninggatan: hus, människor och historia
längs med sträckan Kungsbacken ner mot Kungsgatan i Stockholm. 2005

4). G. Söderström, Strindberg och bildkonsten, 1972, ss. 11-12

5). Efter dennes död efterträddes han av sin bror, Bror Ulrik Ulrich, Sveriges sista guvernör på S:t Barthélemy (ön överlämnades till Frankrike 1878)

6). Se not 2

7). E. Hultmark, Kungl. Akademien för de fria konsterna, 1935, s. 222

Vi vill framföra vårt tack till Henry Avar för katalogiseringen av denna målning.