Carl Larsson

Matsalen var det enda rum Carl Larsson ansåg vara så viktigt att han lät visa dess samtliga fyra väggar i boken "Ett hem". Den kraftigt gröna och röda färgskalan (grön panel och röda hyllor, fönster och möbler) har ofta beskrivits som inspirerad av den engelska Arts and Crafts-rörelsen och William Morris ”drakblodsröda” kulör. Det är emellertid mera troligt, vilket Michael Snodin påtalar i "Carl och Karin Larsson. Skapare av ett svenskt ideal", 1998: ”att Karin och Carl, liksom de engelska Arts and Crafts-inredarna, använde rött och grönt i tron att det var medeltida kulörer, och att de kände till den likartade, fast något mörkare, färgskalan i de fornnordiskt inspirerade husen”.

Akvarellens tillkomstår, 1904, sammanföll med ett antal förändringar i rummets inredning vilka nådde sin kulmen samma år och kan skönjas i motivet. Suzanne sitter på en av de röda stolarna, tillverkade av den lokale snickaren Hans Arnbom, vilka år 1901 hade ersatt de gamla stolarna ur det ursprungliga möblemanget. Bakom henne kan betraktaren se en glimt av det angränsande förmaket med dess vita möblemang. Den uppställda dörren hade år 1900 målats om med ett dekorativt rutmönster samt, kanske viktigast av allt, konstnärens porträtt av dottern Brita. Längst till höger i bakgrunden anar man även den röda skänk av svensk biedermeiertyp vilken omkring år 1904 byggdes in i matsalens västra timmervägg.

Den kanske mest genomgripande eller betydelsefulla förändringen i rummet kan dock bara anas indirekt. År 1904 installerades elektriska lampor i matsalen med deras (numer smått legendariska) röda pappersskärmar i form av kaktusblommor. Det klara, starka ljuset från det låga taket flödar ner över Suzanne och bordet med boken samt mjölkglaset. Att den elektrifierade matsalen kom att bli ett populärt rum för läsning framgår av det faktum att Carl Larsson utförde ett antal motiv på detta tema omkring 1904, där ett exempel utgörs av "Karin läsande" (akvarell, 46 x 65 cm, Zornsamlingarna, Mora) från samma år.

Akvarellen såldes redan år 1905 genom Berliner Kunsthandlung Eduard Schulte till en amerikansk samlare. Den nye ägaren ställde emellertid generöst akvarellen till förfogande så att den, samma år, kunde ställas ut på VI. Internationella Konstutställningen i Venedig. I ett bevarat brev (daterat ”Sundborn the 2.1.1905”) skriver Carl Larsson (genom diktamen till dottern Suzanne):

"To the buyer of my water colours ’Meine Älteste’. Dear Sir, believing you to be an American, the original to ’Meine Älteste’ has to help me to write this letter in English. I will say: That I am very glad, that you did buy the picture. That I am very pleased too that you will let me send it to Venice. The exhibition there begins next spring & ends in the autumn, but I do not exactly know the dates. Then if it in any way should be spoiled, of course I shall have to take it back. The liquidation I wish you to send (through Mr Schulte) first when you at the autumn has got the picture all right. Hochachtungsvoll ergebenst Carl Larsson".

Efter den amerikanska samlingen i fråga har akvarellen via Tyskland, Ryssland och Baltikum återvänt till Sverige där den lånades ut av arkitekt J.R. Neumann till den stora minnesutställningen på Liljevalchs i Stockholm år 1953. Under senare år har den efter att ha förvärvats genom Christie’s i London år 1990 ingått i en internationell konstsamling.