"Untitled"
Signerad Yayoi Kusama och daterad 1988 a tergo. Akryl på duk 41 x 32 cm.
Robert Miller Gallery, New York.
Privatsamling, Stockholm.
OÄNDLIGT OCH TRÖSTERIKT
Tate Moderns utställning 2012 med Yayoi Kusama (f. 1929) är utan tvekan den mest omtalade och välbesökta utställningen i mannaminne. Myriader av ögonvittnen har på tusen olika språk entusiastiskt berättat om känslorna det väckt, att stå i ett mörkt rum och fullkomligt tappa bort alla reflexmässiga perspektiv i upplevelsen av en mångfärgslysande oändlighet (Mirrored Room, installation, 2012). Såväl konstovana som kännare talar om henne med stor respekt och förundran: Lekfullheten, närheten till galenskapen, smärta och relationerna med surrealismens befriade själar.
Vem är Yayoi Kusama? Efter bortgången av Louise Bourgeois härom året, är hon med all sannolikhet den största nu levande konstnären. Hennes nittio år har tagit henne från den japanska landsbygden, över ett vidrigt världskrig där hon som japanska fick möta mycket hat, in i sextiotalets newyorkska hipsterelit med Andy Warhol och Factory som basstation och sedan tillbaka till Japan igen. De flesta forskare är ense om att Kusama föregick Warhols pop-exeriment.
På 1960-talet ställde hon ut inte bara med Andy Warhol utan även med Claes Oldenburg och Jasper Johns och hon genomförde flera performances och happenings som gav henne en internationell plattform och en plats i konsthistorien som en av de första och viktigaste feministiska performancekonstnärerna tillsammans med bl a Yoko Ono, Ana Mendieta och Carolee Schneemann. Hennes inre världar tog fysisk form och hennes upprepande mönster målade hon på män och kvinnor i några av sina främsta performances, där hon också använde den egna kroppen. Textila skulpturer – fantastiska ”Suit” finns i Moderna Museets samling - film och poesi, och på senare år även platsspecifika verk, är också viktiga delar av hennes konstnärskap.
De två målningarna som kommit till oss i höst har sitt ursprung i det sena femtiotalet, de så kallade infinity-nets, evighetsnäten. Det är dukar täckta av rytmiska mönster i omtag som aldrig tar slut. Det vi ser är utsnitt ur andra möjliga galaxer som hon upptäcker och avtäcker. Vad är det för världar hon avslöjar? Det finns en oslagbar förmåga till lek och lust i hennes konst. Men upprepandet och viljan att omsluta/omslutas kan också tolkas som ett skyddsrum för smärta, Kusamas kanske sannaste tema. I en tillvaro som är full av hot, främlingskap, ensamhet och fysisk utsatthet måste det helt enkelt finnas parallella universum. Dem delger hon oss andra. Som liten upplevde Kusama sina första hallucinationer. I vårt samhälle uppfattas dessa mentala fenomen som skamfyllda och förknippade med sjukdom. Men under visa omständigheter kan hallucinationer vara en möjlig utväg och tröst. En bro över till andra sidan smärtan.
2016 planerar Moderna Museet en stor retrospektiv med Yayoi Kusama och då kommer hennes viktiga konstnärskap äntligen att göras tillgänglig för en bredare svensk publik.