JAKTEN EFTER LUST

Reklam ska tala till vårt undermedvetna. Stimulera våra sofistikerade lustcentra, manipulera vårt förnuft och starta en process som börjar i en känsla av saknad och sluta i en monetär transaktion. Men den här processen har, liksom alla intrikata spel och behovspyramider, en historia, en evolutionsliknande färd med tidsbundna och fetischistiska förtecken.
I slutet av sextiotalet exploderade det vi idag kallar för bildsamhället – det vi i högsta grad ännu lever i. Sextiotalet var massmedias första guldålder och medan vissa konstnärer vände avbilden ryggen och ägnade sig åt metafysisk abstraktion (Jackson Pollock, Helen Frankenthaler, Mark Rothko), eftersökte andra ett mer verkningskraftigt verktyg. En som mycket tidigt intresserade sig för den massmediala bilden var givetvis Andy Warhol. Men medan han var inriktad på dess estetik och ikonisering snokade Richard Prince snarare upp de mänskliga mekanismerna bakom de här libidinösa massmediala och kommersiella bilderna.
Två teman blev bärande och båda utgår från sex: The Marlboro Man och motorcykelbrudar. Det ena temat utgår från en mycket uttänkt superkampanj med månghövdade välbetalda PR-avdelningar bakom sig, medan den andra är hämtad från amatörfotografins antiestetik. På det sistnämnda temat såldes ett fantastiskt verk, ”Untitled (Girlfriend), 1987” på Bukowskis 2012.
Allt låg där framför Richard Prince. Inget annat behövde göras, mer än att bara peka på det. Cowboys skiljer sig från Girlfriends på flera olika sätt. Lärdom nummer ett är att den kommersiella blicken är heterosexuellt manlig: Medan Girlfriends poserar, möter betraktarens blick både med ögon och kroppsspråk (kvinnorna är i högsta grad medvetna om betraktaren), så är Cowboys blick dold, ansiktet knappt synligt och kroppen oftast skymd av den sysselsättning mannen är inbegripen i. Signalen är ”Jag är för upptagen med mitt här och nu för att bry mig om en civiliserad (eller civiliserande) blick”.
Som med all intelligent och förträfflig konst dechiffrerar Richard Princes verk sakernas tillstånd. Tänker vi efter är det ju här någonstans vi ständigt befinner oss mentalt: Mellan känslan av brist å ena sidan och strategi för att nå målet – tillfredsställelse å den andra: En ny bil, ny hårfärg, kärlek, attraktionskraft, muskler, självständighet. Det är således inga ofarliga krafter vi har att göra med. Men det som gör just Richard Prince så mycket mer än intelligent och förträfflig är något ytterligare. Det oväntade. Genom att avslöja de sluga mekanismerna och den råa heteronormativiteten inträffar ett förvandlingsnummer. Girlfriends raka blick in i kameran (Prince klipper ofta ur dem ur sitt sammanhang) kommunicerar de plötsligt makt och auktoritet ja till och med oberörbarhet, egenskaper som stereotypt ska tillfalla cowboymannen, som i sin tur, tagen ur sitt sammanhang istället signalerar sårbarhet och litenhet. Han liksom smälter samman med naturen, ett begrepp historiskt sett identifierat med ”det kvinnliga”.
Richard Princes fotobaserade konst har uppnått en kultstatus som är få nu levande konstnärer förunnat. Vägen till bilden är, om man så vill uttrycka det, kannibalistisk, då det inte handlar om ett traditionellt bildskapande, utan snarare om att, likt Marcel Duchamp, låna bilder och objekt utifrån ett förbestämt tema och därefter tillfoga dem helt nya betydelser.