Sigrid Hjertén

1913 begav sig Sigrid Hjertén till Gränna där hon tillbringar sommaren tillsammans med sin make Isaac och deras son Iván som fötts två år tidigare. Där hyr de en stuga av deras nära vän och konstnärskollega Leander Engström som hade flyttat dit under våren samma år. Paret hade även med sig Dora, Isaacs mellansyster, som fått följa med för att passa Iván så att Sigrid och Isaac fick tid över för att måla. Sigrid arbetade flitigt under vistelsen och fann inspiration i det böljande landskapet kring Vätterns stränder. Hennes konstverk härifrån kännetecknas av mjuka penseldrag där de friska och klara färgerna är tunt applicerade. Både sonen Iván och svägerskan Dora förekommer som modeller under sommaren men Sigrid målar även ett fåtal renodlade landskap, däribland auktionens "Det röda staketet", Gränna". Hjertén har i målningen skapat en lysande komposition i ljusa färger med ett sofistikerat perspektiv som frambringar en känsla av fart och rörelse. Himlen är klarblå och det kuperade landskapet öppnar sig åt horisonten, det är möjligt att Sigrid drömde sig tillbaka till de resor i den franska landsbygden där hon blivit hänförd av naturen.

Uppför kullen sträcker sig ett staket som med sin intensivt röda färg intar en central plats i kompositionens harmoni. Sigrid ansåg att linjerna var ”konstverkets melodi” och i den aktuella målningen är det staketet som med sin S-kurva sätter tonen. Högst upp på kullen står ett ensamt träd målat med kraftiga och pastosa färgklickar, en föregångare till ”Det sjungande trädet” som Isaac skulle utföra året efter. De gula löven tyder möjligen på att hösten redan har gjort sitt intåg men i "Det röda stakettet, Gränna" är det färgen snarare än motivet som har fått huvudrollen. Rött, gult, grönt och blått – ett magnifikt färgexperiment.

Sigrid Hjertén räknas som en av den svenska 1900-talskonstens främsta kolorister och hennes unika färgkänsla uppmärksammades tidigt. I sin bok "Sigrid Hjertén - en av Sveriges främsta konstnärer" skriver Anders Wahlgren: "I sina tidiga stilleben lät Sigrid färgen flöda i en klar färgskala. Redan Célie Brunius hade vid debututställningen berömt Sigrid för hennes färgkänsla. Denna känsla kom att bli synonym med hela hennes konstnärskap. Matisse lär ha sagt: 'Att teckna kan man lära sig, men färgsinne är medfött.' Det gällde i hög grad Sigrids konstnärliga begåvning. Maken Isaac skrev: 'Du är förbaske mig den finaste kolorist som någonsin funnits. Allt annat blir lamt bredvid".

Inte minst Henri Matisse imponerades av Sigrids kolorit när hon studerade på hans Académie Matisse i Paris under åren 1910-11. Sigrid hade som många andra skandinaviska konstnärer sökt sig till den franska huvudstaden för att ta till sig tidens nya konstströmningar. Hon anlände i november 1909 och påbörjade studier vid den väletablerade Académie Colarossi men skolan synsätt var alltför traditionellt och snart valde Sigrid att söka sig till Academié Matisse och Henri Matisses radikalare konstteorier. Hon arbetade intensivt och det är nu hon kom att utveckla sin mästerliga känsla för färg, perspektiv och linje. Bland de många svenska konstnärer som sökt sig till skolan var Sigrid den som var mest öppen för Matisses uppfattning om färgens betydelse och hon blev snabbt en av hans favoritelever. 1911 väljer Hjertén att resa tillbaka till Sverige och med sig tar hon sina intryck från Matisse men även sina upplevelser av Paul Cezannes och Vincent van Goghs målningar. De kommande åren efter hemkomsten kom hennes måleri att radikaliseras ytterligare och hon lyckades sammanföra sina erfarenheter från Paris med hennes egna och djupt personliga uttryck.

"Det röda stakettet, Gränna" är en fauvistisk pärla som är utförd under en betydelsefull tid i Sigrid Hjerténs konstnärskap. Man kan mycket väl förstå varför den framstående konstskribenten Souran Melikian i sin artikel i International Herald Tribune efter auktionen på Christie’s i London, lyfte fram målningen som det främsta konstverket på auktionen.