"George Marye de Merval" (1738-) & "Marie Anne Eléonore Le Planquois"
Damporträttet signerat Roslin Sued och daterad à Paris 1769. Uppfodrad duk, oval, vardera 65 x 54 cm.
Tidigare i samlingarna på Chateau Bremontier-Merval, Rouen, Frankrike.
Salongen i Paris, 1769, kat nr 43.
"Cat. de Ventes et Livres de Salons", illust. par Saint-Aubin" II (1909), sid 75.
Gunnar W Lundberg, "Roslin - Liv och verk", 1957, damporträttet avritat sid 110, utsnitt ur utställningskatalogen från år 1769, upptagna i katalogen (del III) under 1760-talet, kat nr 286-287 sid 53. (Ännu ej återfunna)
Utställda på samma utställning som "Damen med slöjan", 1769.
Porträttkonstens virtuos
Första gången Alexander Roslin ställde ut några av sina verk på Salongen i Paris var år 1753. Då hade han varit där i lite drygt ett år och skulle bara några veckor senare enhälligt väljas in som ledamot av den prestigefulla Akademien. Roslin skulle komma att ställa ut på Salongen inte mindre än arton gånger under sitt liv och denna första gång gjorde honom omedelbart eftertraktad av societeten i Frankrike. Med sin oöverträffade förmåga att fånga de karaktärer han målade av samt att så skickligt avbilda sina beställare i den senaste haute couturen, med stor illusionism i materialen, blev han genast mycket eftertraktad.
För många konstälskare var det dock först i och med Salongen 1759 som Roslins riktiga geni framdagades och han verkligen kunde mäta sig med flera av de mer kända franska konstnärskollegorna.
När de båda aktuella tavlorna, föreställande monsieur och madame de Merval, ställdes ut år 1769 tycktes ingen kunna ifrågasätta Roslins överlägsenhet som porträttör och hans lyskraft stod nu som högst.
Alexander Roslin föddes i Malmö år 1718 och var son till stadsläkaren Hans Roslin och Katarina Wertmüller. Han påbörjade sin konstnärliga bana, efter att först ha ägnat sig åt studier i skeppsbyggarlära, som elev till amiralitetstecknaren Lars Ehrenbill. Studierna fortsatte sedan i Stockholm hos hovporträttören Georg Engelhard Schröder och därefter spenderade han några år vid hovet i Brandenburg-Culmbach samt rundresor i Italien. När han kom han till Paris fick han bland annat bistå den franske hovmålaren Boucher då denne avbildade kungens älskarinna madame de Pompadour. År 1753 således vald in i Akademien.
Därmed inleddes en lysande karriär i den stad Roslin alltid drömt om, och sällan har en utländsk konstnär där så snabbt slagit igenom och vunnit de konstälskande parisarnas hjärtan.
Som en av sin tids mest framstående porträttmålare fick Roslin mängder av uppdrag och tilldelades en statlig pension samt konstnärsbostad i Louvren. De goda svensk-franska förbindelserna vid denna tid och fina rekommendationsbrev från bland annat hovet i Parma öppnade dörrar till den franske societeten.
Från år 1773 ändrade han sin signatur Roslin le Suédois till Chevalier Roslin med anledning av att han tilldelats Vasaorden.
Bland Roslins modeller fanns ämbetsmän, konstnärsvänner och kungligheter. Han var porträttören på modet och hans framgång låg i hans förmåga att fånga de flärdfulla dräkterna med den fulländade återgivningen av plymer, spetsar och sidentygernas fall. Hans pensel fångade ljusreflexernas spel inte bara i tidens påkostade och skimrande tyger utan även i hud, glittrande ögon och rosiga kinder.
Efter återbesök i Sverige där han bland annat målade av medlemmar av den svenska kungliga familjen var han i Sankt Petersburg, Warszawa och Wien för att sedan återvända till Frankrike. Alexander Roslin avled i sitt hem på Louvren sommaren 1793.
Redan efter skolstudierna i Skåne fick Alexander Roslin sin första undervisning i teckning av amiralitetskaptenen Lars Ehrenbill i Karlskrona, dit familjen hade flyttat 1729. Även om det ursprungliga syftet med undervisningen var att Roslin skulle kunna försörja sig som fartygstecknare blev hans konstnärliga begåvning tidigt uppenbar för läraren. Roslin skickades på Ehrenbills inrådan till Stockholm, för att utbildas till porträttmålare. Han kom till huvudstaden 1736 och fick plats som lärling hos hovmålaren Georg Engelhardt Schröder. I Stockholm hade konstlivet vid denna tid levt upp i samband med bygget av det nya slottet, som lockade dit framstående målare och hantverkare från Europa. Efter tre år som lärling kunde Roslin börja ta emot egna beställningar, och kort därefter lämnade han Stockholm för att resa ut i Europa. Efter en rad uppehåll på vägen kom han slutligen till Paris 1752. Då hade han arbetat vid flera kungliga hov och hunnit utföra en mängd porträtt. Ankomsten i Paris förebådade en lyckad karriär, för med sig hade Roslin ett ytterst betydelsefullt rekommendationsbrev från hertiginnan av Parma ställt till hennes systrar Medames de France – den franske kungens döttrar. Snart fick den svenske porträttören de eftertraktade uppdragen att måla såväl kungligheterna som deras högt uppsatta funktionärer. Redan 1753, året efter ankomsten till Paris, blev Roslin invald i den franska konstakademin och hade etablerat sig som en av de stora konstnärliga begåvningarna i staden. Mot slutet av 1750-talet var han en av de mest efterfrågade porträttörerna.
Läs mer