Alexander Roslin

Utställda på samma utställning som "Damen med slöjan", 1769.

Porträttkonstens virtuos

Första gången Alexander Roslin ställde ut några av sina verk på Salongen i Paris var år 1753. Då hade han varit där i lite drygt ett år och skulle bara några veckor senare enhälligt väljas in som ledamot av den prestigefulla Akademien. Roslin skulle komma att ställa ut på Salongen inte mindre än arton gånger under sitt liv och denna första gång gjorde honom omedelbart eftertraktad av societeten i Frankrike. Med sin oöverträffade förmåga att fånga de karaktärer han målade av samt att så skickligt avbilda sina beställare i den senaste haute couturen, med stor illusionism i materialen, blev han genast mycket eftertraktad.
För många konstälskare var det dock först i och med Salongen 1759 som Roslins riktiga geni framdagades och han verkligen kunde mäta sig med flera av de mer kända franska konstnärskollegorna.
När de båda aktuella tavlorna, föreställande monsieur och madame de Merval, ställdes ut år 1769 tycktes ingen kunna ifrågasätta Roslins överlägsenhet som porträttör och hans lyskraft stod nu som högst.

Alexander Roslin föddes i Malmö år 1718 och var son till stadsläkaren Hans Roslin och Katarina Wertmüller. Han påbörjade sin konstnärliga bana, efter att först ha ägnat sig åt studier i skeppsbyggarlära, som elev till amiralitetstecknaren Lars Ehrenbill. Studierna fortsatte sedan i Stockholm hos hovporträttören Georg Engelhard Schröder och därefter spenderade han några år vid hovet i Brandenburg-Culmbach samt rundresor i Italien. När han kom han till Paris fick han bland annat bistå den franske hovmålaren Boucher då denne avbildade kungens älskarinna madame de Pompadour. År 1753 således vald in i Akademien.
Därmed inleddes en lysande karriär i den stad Roslin alltid drömt om, och sällan har en utländsk konstnär där så snabbt slagit igenom och vunnit de konstälskande parisarnas hjärtan.
Som en av sin tids mest framstående porträttmålare fick Roslin mängder av uppdrag och tilldelades en statlig pension samt konstnärsbostad i Louvren. De goda svensk-franska förbindelserna vid denna tid och fina rekommendationsbrev från bland annat hovet i Parma öppnade dörrar till den franske societeten.
Från år 1773 ändrade han sin signatur Roslin le Suédois till Chevalier Roslin med anledning av att han tilldelats Vasaorden.
Bland Roslins modeller fanns ämbetsmän, konstnärsvänner och kungligheter. Han var porträttören på modet och hans framgång låg i hans förmåga att fånga de flärdfulla dräkterna med den fulländade återgivningen av plymer, spetsar och sidentygernas fall. Hans pensel fångade ljusreflexernas spel inte bara i tidens påkostade och skimrande tyger utan även i hud, glittrande ögon och rosiga kinder.
Efter återbesök i Sverige där han bland annat målade av medlemmar av den svenska kungliga familjen var han i Sankt Petersburg, Warszawa och Wien för att sedan återvända till Frankrike. Alexander Roslin avled i sitt hem på Louvren sommaren 1793.