Helene Schjerfbeck

I Sverige känner vi främst Helene Schjerfbeck genom hennes senare verk, skapade under nästintill eremitiska förhållanden ute i Hyvinge. Hennes status som en modernistisk föregångare har också kommit att bli kännetecknade för den generella synen på konstnären.

Det som ibland glöms bort emellertid är Schjerfbecks tidiga ungdomsår vilka ägnades åt akademimåleri samt hur Schjerfbeck tidigt, till kritikernas löje, arbetade med ett egensinnigt friluftsmåleri. Alla dessa komponenter är viktiga för att till fullo förstå ett sådant omfattande och mångbottnat konstnärskap.

Efter studier (från väldigt tidig ålder) vid Finska konstföreningens ritskola i Helsingfors och vidareutbildning i Paris där Schjerfbeck kom att tillhöra gruppen med skandinaviska konstnärer började hennes väg föra mot ett allt mer självrådigt skapande. Hon arbetade under denna period med verk i realistisk anda som är lätta att sälja, men behåller de små formexperimenten för sig själv.

Så såg det ut när hon under 1892 åkte till Sankt Petersburg för att kopiera vid Eremitaget efter att ha målat (oinspirerat enligt henne själv) utanför Helsingfors tillsammans med kollegorna och vännerna Ada Thilén och Maria Wiik.

De tre månader hon blev i den ryska huvudstaden kände hon sig ensam (vilket breven vittnar om) och hon återvände till Finland med en känsla av lättnad.

Under denna period skötte Schjerfbeck undervisningen i Konstföreningens målarskola som vikarie och hon utnämndes 1894 till lärare i modellklassen. Men då friden och skaparlusten vägrade infinna sig bad hon om tjänstledighet en termin och gav sig återigen ut i Europa.

På påskdagen 1894 steg hon av tåget i Florens, efter ett två månader långt stopp i Wien, för att möta den italienska renässansen. Hennes dagliga promenad mellan San Marco, Uffizierna och Palazzo Pitti gav upphov till några kopior av bl.a. Filippo Lippi och Fra Angelico.

Staden, som hon fann smutsig och inte alls som hon föreställt sig, byttes snart till Fiesole, på slutningarna i den böljande Arnodalen. Här kom hon att utföra teckningar i blyerts och i kol med vyerna från denna sceniska plats. Under denna period tillkom katalognumret ”Cypresser, Fiesole” som en del i en svit om tre oljemålningar med cypresserna och landskapet i centrum tillsammans med ett par andra snarlika kompositioner.

Katalognumret kommer från en utländsk privatsamling och gavs som gåva direkt från konstnären till den förste ägaren och har sedan dess gått i arv inom familjen vilket gör att den aldrig tidigare visats. Det motiv som hon målade i anslutning (nr 264 i Athelas förteckning) finns idag deponerad i Ateneums konstsamling och ställdes första gången ut 1917 och nu senast vid jubileumsutställningen 2012 i Helsingfors som ett exempel på hennes måleri från denna period.

Auktionens version är en mer koncentrerad komposition utifrån det tidigare anförda motivet. Diset i landskapet omkring Florens fascinerade konstnären och hon experimenterade med vax för att skapa en känsla av utsuddade konturer för att på ett äkta sätt återge ljuset i det italienska landskapet. Dessa motiv från Fiesole är några av de få som visar Schjerfbecks självständiga produktion under Italienvistelsen och är ett utmärkt exempel på de formexperiment hon senare kom att fullfölja.

Konturerna på cypresserna som centralt står som mörka stoder blir en skarp kontrast till den omkringliggande naturen och dess lätthet sett till färg och form. När Schjerfbeck lämnade Florens för Finland i september 1894 blev det hennes sista kontinentala resa och efter hemkomsten kom hon att stanna i Norden livet ut.