Carl Larsson

Carl och Karin Larssons familjeliv är noga skildrat av konstnären där vi som åskådare lärt känna deras hem och vanor genom otaliga illustrationer och målningar. Under sin levnad utförde Carl Larsson själv ett antal publikationer vilka gav läsarna en chans att få en inblick i den älskade familjen Larssons hem så att det redan då, vid sekelskiftet, fick en omfattande publicitet. Denna vitt spridda uppfattning har på många sätt format vår syn på familjen och hemmet Lilla Hyttnäs i Sundborn, Dalarna. Därför slog August Strindbergs ”En ny blå bok” ned som en bomb i familjeidyllen när den, precis innan Carl Larssons födelsedag, publicerades år 1908. I kapitlet ”Hopljugna karaktärer” beskrivs Larssons i mycket ofördelaktiga termer som sårade konstnären djupt vilket framgår i detalj av Carl Larssons år 1931, postumt utgivna, självbiografi ”JAG”.

Ett sätt att återhämta sig från angreppet var att sätta sig själv i arbete och resultatet blev ”Åt Solsidan” som gavs ut 1910. I skriften får vi genom betraktelser och akvareller följa det Larssonska livet med allt från lekar till nyttiga göromål. I skriften avslöjas också hur hemmet i Sundborn utökas med skolhushållet i Falun där barnen bor under veckorna och det liv som förs i bondgården Spadarvet (om vilket det utkom en bok redan 1906). I ”Åt Solsidan” beskrivs katalognumret ”Utspökning” / ”Esbjörn utklädd” med värme av Larsson: ”Maskerader och karnevaler improviseras ständigt; här se ni barnen i vindfånget åt trädgården till. Esbjörn leker kurra gömma och är något slags Gil Blas…” (”Åt solsidan. 31 målningar med text af Carl Larsson”, tredje upplagan, Stockholm, 1915, sid 28-29).

Carl Larssons referens till Alain-René Lesages berömda ”L'Histoire de Gil Blas de Santillane” (publicerad under åren 1717 och 1735 samt ofta refererad till som det sista mästerverket inom genren pikareskroman) får nog ses som ett utslag för konstnärens omvittnade bildningshunger samtidigt som det givetvis på ett träffande sätt beskriver Esbjörns utklädning.

Ulwa Neergaard skriver om motivet: ”Det är på Spadarvet i Sundborn, som de vackert utklädda flickorna Brita, Kersti och Lisbeth leta efter Esbjörn, sin lillebror. Dräkterna, som flickorna klätt ut sig i, hade deras mamma Karin sytt till målningar med historiska motiv som Carl Larsson målat under årens lopp” (”Carl Larsson. Signerat med pensel och penna”, 1999, sid 118 i verkförteckningen).

Den klassiska kompositionen bryts av med Kejsarkronan i förgrunden vilken bidrar till att vi som åskådare är nära och deltar i barnens lek och nästan kan peka mot Esbjörn och säga till systrarna: ”där, där är han!”.

”Åt Solsidan” blev en stor succé och kom att ställas ut vid flera viktiga utställningar runt om i Europa. Katalognumret fick även följa med över Atlanten under 1915 års oerhört betydelsefulla utställning ”Panama-Pacific International Exposition” i San Fransisco. Sveriges konstavdelning fick mycket fin kritik av såväl jury som besökarna. Professor Eugen Neuhaus (Member of the International Jury of Awards in the Department of Fine Arts of the Exposition) skrev i ett omnämnande av utställningen:

“Of all the foreign nations represented, with the exception of Japan and China, none possesses so distinct a national character as the art of Sweden. I cannot help expressing my personal conviction that it is the best national section in the whole exhibition”.

Neuhaus fortsätter sedan avseende Carl Larsson och illustrationerna från ”Åt solsidan”:

“As an illustrator, though very different, Carl Larsson appeals in a comprehensive group of pictures in another gallery. Carl Larsson’s extraordinary resourcefulness in getting everything he needs out of the confines of his home has for years been the cause of his great popularity abroad, and in his thirty-three cheerful drawings he discloses his entire home life, in all the variety of happenings which makes married existence a success. His drawings are faultless, his sense of colour supple and refreshing, and his ability to make such extensive use of the relatively narrow atmosphere of his home without exhausting it proves his caliber”.