Anders Zorn

Egron Lundgrens minnesutställning 1876 satte djupa spår i sinnet på ett flertal av den s.k. opponent-generationens företrädare. Ställda inför Lundgrens akvareller var såväl Anders Zorn som Ernst Josephson och Hugo Birger hänförda inför intrycket av spansk lokalfärg och kvinnoskönhet. Denna yngre konstnärs-generation skulle tvärs genom den rådande realismens vardag hålla bilden av Lundgrens Spanien levande.

I Zorns fall förverkligades drömmen när han tillsammans med Ernst Josephson anlände till Sevilla hösten 1881. Zorn beskriver det på följande sätt i sina ”Självbiografiska anteckningar”: ”Åh, hur väl jag minns den natt jag vaknade och öppnade vagonfönstret och kände en aromatisk fläkt från sydländska växter genomströmma mina lungor. Det var en stjärnklar natt. Aloe och kaktus växte efter vägen och vid station där vi stannade någon minut såg jag dessa spanska skuggfigurer insvepta upp till näsan i kappor eller schalar som jag kände från Egron Lundgrens akvareller. Hur vissa intryck stannar starkt hela livet igenom! Nu var jag äntligen i Andalusien!”.

Två av de främsta exemplen på Zorns tolkningar i akvarell av spansk lokalfärg och kvinnoskönhet är ”Kusinerna” och ”Modersglädje”, bägge utförda i Cadiz under vintern 1882. Zorn själv, återigen, beskriver denna sejour: ”Josephson for tillbaka till Sevilla där han tagit atelier och jag var ensam igen. Jag blev väl mottagen av en professor Ramon Rodriguez som i sin tid varit en god målare och var nu lärare vid Akademien i Cadiz. Han gav mig ett rum i sitt hus att måla uti och bjöd mig sina tre döttrar till modeller. Jag målade också med ett liv och en lust som jag aldrig känt förr. Jag var andligt och fysiskt i mitt esse”.

Dessa smått anekdotiska motiv präglades i hög grad av Zorns enastående förmåga att behärska återgivandet av de rika spanska tygstofferna. ”Kusinerna” visades på Salongen 1882 och blev en tidig internationell framgång för Zorn som beskrevs som ”un aquarelliste de talent” i La Presse. Den flitige resenären Zorn utvecklade sedermera sitt akvarellmåleri på orter som Gibraltar, Richmond och Mora.

På anmodan av svenske ministern i Madrid reste Zorn år 1884 återigen till Spanien för att måla damer ur aristokratin. Livet i Madrid, bland artister och konstintresserade vänner, var stimulerande och rikt på erfarenheter. Zorn har själv berättat om hur han vistades hos den gode vännen tillika konstnärskollegan Don Luis Sainz: ”Jag hade som ett andra hem hos Don Luis och hans Doña Philomena, åt ofta med dem och rönte en gästvänskap som man ej i allmänhet tillvitar spanjorer”.

I detta umgänge ingick det bästa av Madrids konstvärld. Inte utan viss tillfredsställelse konstaterade Zorn att han av de övriga titulerades ”maestro” samt att han lyckades besegra en av deras främsta fäktare med hjälp av en stöt vilken Zorn lärt sig av studiekamraten Bruno Liljefors.

Spanien-vistelsen 1884 var även av stor betydelse för Zorns konstnärliga utveckling. De spanska modellerna bjöd på möjligheter till variation och erbjöd samtidigt obegränsat spelrum för stoffmåleri. Zorn älskade de färgrika luftiga spanska textilierna och de färgkomplex de bildade tillsammans med spanjorskornas hy och mörka ögon. Liksom flera samtida impressionistmålare fick Zorn i Spanien upp fantasin för att använda klargult och ockra.

Tor Hedberg omnämner det aktuella katalognumret i sin bok (”Anders Zorn. Ungdomstiden 1860-1893”) från 1923: ”Flera genreporträtt av spanjorskor härstamma från denna spanska resa, bland annat ett som nu befinner sig i den Brodinska samlingen, en guitarrspelerska i blekgul klänning, lutande sig mot en blekröd kudde, ett gott exempel på de läckra Zornska färgharmonierna från denna tid. Modellen för denna tavla blev sedan, efter vad Zorn själv har berättat, gift med en turkisk slaktare och bosatte sig i Konstantinopel”.

Modellen i fråga torde haft en positiv inverkan på Zorns inspiration. Chefen för Zornmuseet i Mora, Johan Cederlund, skriver i "Zorn i Spanien", 2009: "Minnena från Madrid satt länge kvar hos Zorn. Under hösten 1884 och våren 1885 tillkom i England flera akvareller med spanska motiv. 'Spanjorska i profil' är en av dem, en lätt och luftig akvarellskiss med en kvinna klädd i gul sjal eller 'mantón de Manila' och ljusblå sjalett, så kallad 'pañuelo'. Samma rekvisita som Zorn här använt, återkommer i två andra mycket genomarbetade scener av honom, 'Flirtation' och 'Kurtis'. [...] 'Flirtation' fullbordades på våren 1885 och ställdes ut på Royal Institute i London, där den väckte stor entusiasm".

"Flirtation" och "Kurtis" (bägge i privat ägo) präglas av en, för konstnären, helt ny kompositionsidé men är även intressanta genom att den kvinnliga modellen är densamma som i "Mandolinspelerskan". Såväl "Mandolinspelerskan" som "Kurtis" ingick tidigare i konsul Erik Brodins enastående samling av Zorn-akvareller, vilken av Ernst Malmberg beskrevs som "en kollektion akvareller, vartill ej finnes motstycke i något annat hem" vilka "bilda ett Zorn-galleri till vilket det ej finnes motstycke i privat ägo".

Malmberg ägnar även särskilt intresse åt katalognumret: "År 1884 är Zorn åter i Spanien och från denna tid är den här hängande mandolinspelande spanjorskan, en bild med sällsynt grace och elegance samt utförd i läckra färger".

”Mandolinspelerskan” tillhör en viktig fas i Zorns akvarellmåleri och ger uttryck för den varma känsla Zorn hyste för den spanska kulturen samt, inte minst, den guldkantade idylliska tillvaro han var i åtnjutande av under sin vistelse i Madrid med omnejd 1884.