Carl Larsson

Kompositionen avbildar Carl och Karin Larssons två yngsta barn, Kersti och Esbjörn, som står i Mutter på Tuppen, den lilla stuga intill Carl Larssons skolhushåll på Blindgatan i Falun som konstnären använde som etsarstuga.

Våren 1907 hade konstnären varit föranledd att evakuera det ursprungliga skolhushållet i Falun. Georg Nordensvan skriver om hur Larsson då:

"köpte ett litet hus om två våningar vid Blindgatan, gav dess inre ett helt nytt utseende, tillbyggde ett trevligt vardagsrum, på en gång salong och ateljé, köpte även en gammal förfallen bjälkstuga, som skräpade på granntomten. Den upplevde nu sin pånyttfödelse, blev prydlig och presentabel. Där hade han under senare år sin sängkammare. Köket inreddes till ett inbjudande etslokus" ("Carl Larsson. II. 1890-1919", 1921, sid 158).

Larsson hade året innan avbildat samma interiör i akvarellen "Mitt etslokus" vilken ingick i den vitt spridda samt uppskattade publikationen "Åt solsidan" där Larsson berättar om bostadskomplexet i Falun:

"Intill oss bodde två små, små gummor, de voro systrar och de rådde om hvar sin lilla, lilla stuga. Så dog den ena gumman, och strax därpå den andra. De lämnade intet annat efter sig än dessa ruckel, och dessa hade dessutom fattigvårdsnämnden intecknade till nästan hela deras värde. Man rådde mig att köpa dem för grundens skull, och för att rifva ned dem, ty de voro alldeles fallfärdiga och högst eldfarliga. […] Hans Fröjd – det är ett namn – håller gård och gata, och sågar min ved. Han föreslog att jag skulle rusta upp åt honom att få bo i den ena stugan, och ta behöfligt virke af den andra. […] Vid närmare eftertittande förklarade Arnbom att det var en tusenårig fäbodstuga. Jag gaf honom, Elfström och Fröjd i uppdrag att på lättvindigaste sätt rusta upp äfven den, och att återuppbygga gafveln. Karlarna ville till en början inte ta i smörjan, som de sa; dock, för att göra mig glad, togo de itu med den – och nu, mina vänner, är det en liten idyll, ett rum och ett kök. Köket som här är afbildat, tjänar mig till etsarverkstad, och på dessa gamla, råa golfplankor spelar det ingen roll om jag då och då slår ut en flaska saltsyra" ("Åt solsidan. 31 målningar med text af Carl Larsson", tredje upplagan, Stockholm, 1915, sid 28-29).

I auktionens akvarell har Esbjörn, som ser sur och butter ut, på stora systers uppmaning motvilligt burit in ved i stugan. ”Mera”, som Ulwa Neergaard skriver, ”ser han inte ut att vilja hjälpa till med” ("Carl Larsson. Signerat med pensel och penna", 1999, sid 136 i verkförteckningen).

Akvarellen, vilken reproducerades i nr I av den då nya konsttidskriften "Konst" (15 nov. 1911), präglas av kompositionens djupverkan samt subtila återgivande av interiörens raffinerade belysning.

Georg Nordensvan betonade detta, angående akvarellerna utförda i början av 1910-talet:

"I ögonen fallande är den hurtiga färgklangen i dessa akvareller med motiv från Hyttnäs, Spadarvet och Faluhemmet. Koloriten är lätt och luftig eller är den saftig, mättad, djupare i ton än i de föregående Sundbornstavlorna med deras tunna färg och jämnstrukna dager. Den elektriska belysningen spelar in i interiörerna, ljusets och skuggornas lek" (Nordensvan, sid 162).

Akvarellen vilken, tillsammans med "Anna S." / "Syende flicka" och "Dom spritar ärter" / "Ärtspritning", intar en särställning bland konstnärens verk från perioden är även den känd under ett flertal titlar. I sin kassabok har konstnären noterat den under titeln "Grolle Nicht". Enligt Ulwa Neergaard lät Carl Larsson även litografera akvarellen på A. Börtzells Tryckeri AB i Stockholm. Dessa litografier, som enligt uppgift mäter 36 x 54 cm, lär ofta ha varit ramade i vitmålad ram där den nedre trälisten bar en metallbricka med texten: VET DU HVAD? VAR GOD OCH GLAD!