Esko Männikkö

Ramen tillverkad av fotografen.

Den finska fotografen Esko Männikkö kom att få internationell betydelse i mitten av 1990-talet med sin serie av foton som visar ungkarlar i de norra delarna av Finland. Bilderna kan beskrivas med ord som intimitet, värdighet och humor, trots den tillsynes svåra misär som upplevts på dessa platser. Även i hans senare bilder, från bland annat Mexiko, skildras miljöer och kulturer i samhällets utkant.
Männikkös fotografiska verk visar på många sätt en stor samhörighet med måleriet. Hans motiv inkluderar jaktscener, stilleben och porträtt vilket leder tankarna till 1600-talets skickliga holländska konstnärer.Männikkös dokumentära bilder skildrar ett liv i de finska obygderna, en miljö där fiske, jakt och renskötsel är ett naturligt inslag. Även de holländska målarnas stilleben var ofta knutna till fiske och jakt.Sambandet till måleriet betonas ytterligare av Männikkös val av ramar. Han väljer själv ut ramarna till alla sina fotografier. I tidigare serier använde han sig av slitna och trasiga ramar som han köpt på loppis eller hittat, medan han i de senare sviterna själv har skapat dem, då mer mörktonade och med starkare prägel.
Även i interiörbilderna gör val av motiv, utsnitt och komposition att de starkt påminner om klassiskt genremåleri. Det går att finna flera likheter med till exempel Anders Zorns idealiserande målningar av stuginteriörer i Dalarna. Precis som i sekelskiftets genremåleri så försöker Männikkö skildra allmogens vardagliga bestyr. Zorns yppiga dalkullor har dock bytts ut mot karlar iförda arbetskläder.