"Kiev Railway Station, Moscow 1959".
Copyrightstämpel William Klein, Paris, samt betitlad a tergo. Gelatinsilverfotografi, bildyta 23,8 x 35,5 cm. Bladstorlek 30,3 x 40,5 cm.
Encontros da Imagem, Braga, Portugal.
John Heilpern och William Klein, "William Klein: Photographs", 1981, avbildad uppslag sid 98-99.
William Klein föddes i New York men har mest varit verksam i Europa med Paris som huvudsaklig bas. Han uttryckte vid tillfälle att han tolererar New York men älskar Paris. Efter militärtjänsten då han var förlagd i Europa blev han kvar i Paris där han studerade måleri för bl.a. Fernand Léger. Efter sex år återvände han till New York och inspirerad av hemstadens specifika puls började han fotografera gatulivet. Den ursprungliga tanken var att utföra en form av dagbok av en stad som förändrats under hans bortavaro. Han använde sig av en småbildskamera med 35 mm-negativfilm och ett vidvinkelobjektiv (28-35 mm). De flesta andra fotografer som arbetade inom samma motivområde använde sig av 50 mm normalobjektiv. Vilket, ansåg Klein, fjärmade dem från motiven. Genom denna särskilda teknik kunde han att fotografera enskilda personer men framförallt det som hände vid sidan av dem. Hans bilder var stundtals oskarpa och gryniga, med framträdande silverkorn, något som förstärkte närvaron och nukänslan i dem.
Bilderna blev senare till en bok om livet på Manhattans gator. Bokens succé ledde honom vidare till att fotografera livspulsen i andra storstäder. Han skildrade på sitt lätt nonchalanta sätt Rom, Tokyo, Paris och Moskva. Det Moskva han fotograferade var den sovjetstyrda staden. Ett samhälle tillfälligtvis levandes i något som senare kom att kallas för tövädersperioden. Hans fotografier skildrar inga demonstrationer eller parader. Inte heller några sovjetledare på tribunen vid Röda Torget. Den både orädde och oblyge Klein gick tätt inpå de personer han fotograferade. De flesta personerna som porträtterades hann aldrig reagera. Kleins extrema snabbhet tillät honom knappast att göra särskilda inställningar för varje bild utan det blev en form av chansningar. Något som också definierar vad som är street-photography. Kleins tuffa attityd kan möjligen bero på uppväxten i ett slumområde nära Harlem och präglat av 1930-talets ekonomiska depression och lågkonjunktur. I hans fotografi av Kievstationen i Moskva rör sig människor mot och från varandra. Det är vid tillfället sommar i Moskva och solen slår in i järnvägsstationens hall som hastigt förvandlas till en katedral.
Den snabbtänkte Klein formulerade, nästan som i förbigående, en bild av en tid som aldrig kommer igen. I sitt arbete som modefotograf arbetade han med modellerna ute på gatan och inte i en studio som andra fotografer. Han gav modellerna regi och fotograferade dem på avstånd med ett teleobjektiv. Även det var ytterst ovanligt men skapade på sikt en ny skola och tradition. Han kunde även tillåta sig att lägga förgrunden i oskärpa och istället fokusera på bakgrunden. Vilket också det var ovanligt. Klein blev genom sina arbetsmetoder och sitt fotograferande en av 1900-talets nyskapare inom fotografi. Han har även utfört flera filmer bl.a. mediekritiska och dokumentärer varav en om boxaren Muhammad Ali.
Leif Wigh, fotografihistoriker