Sune Jonsson

Dokumentärfotografen Sune Jonsson fick Hasselbladspriset, fotografins Nobelpris, 1993. Han fick det för sin unika dokumentation av den försvinnande, svenska småbrukarkulturen i främst sina egna hemtrakter i västerbottniska Nyåker. Hans debutbok ”Byn med det blå huset” (1959) betraktas fortfarande som en av de viktigaste i svensk fotografihistoria. Sune Jonsson var inte enbart en lysande fotograf, utan också en författare av rang. Sammanlagt publicerade han ett 30-tal diktsamlingar, romaner och fotoböcker.
Sune Jonsson blev aldrig del av den på sent 1970-tal framväxande fotografimarknaden. Han ville helt enkelt inte slå mynt av de människor som gett honom förtroendet att låta sig avbildas och som gett Jonsson tillgång till sina berättelser och sin utsatthet – den utsatthet som följde på utflyttningen från det norrländska inlandet, exploateringen av de norrländska älvarna och industrialiseringen i stort. Det har berättats att om någon önskade köpa något av Sune Jonssons mästerliga fotografier, så räckte det att skicka ett frimärksporto, så kom det så småningom med posten ett mindre, oftast osignerat fotografi – kopierat av upphovsmannen själv. Det finns således väldigt få signerade fotografier av Sune Jonsson.

Den 31 januari öppnade "Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi" på Västerbottens Museum i Umeå. Där finns den mångfaldigt prisbelönte Sune Jonssons alla fotografier och filmer tagna under 1950–90-talen.
I samband med öppnandet så publicerades en ny retrospektiv bok kallad "Livstycken".

Bilden föreställer Elias Svande som under sitt liv hann med att vara kronotorpare i Lomsjökullen, skomakare i Laxbäcken och Nästansjö, kompositör till polkan "Kvivhöken" och jordbrukare i Hunneberg. Han var född 1891, son till Elias Eliasson som 1884 upptog de första odlingarna i Hunneberg.