Helmer Osslund
Kallsjön, Jämtland
Signerad Helmer Osslund. Utförd 1907. Papp-pannå 15,5 x 32 cm. Målningen har en svag rundning upptill.
Proveniens
Godsägare Erik Weinberg, Stockholm.
Privatsamling.
Utställningar
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Helmer Osslund", 20 sept 2008 - 8 feb 2009, kat nr 25.
Norrköpings Konstmuseum, "Helmer Osslund", 28 feb - 3 maj 2009.
Litteratur
Lena Holger, "Helmer Osslund", 2008, avbildad i färg sid 124, jfr "Hösten" (olja på duk 110 x 200 cm, 1907, NM 6371), avbildad i färg, sid 53.
Övrig information
Lena Holger skriver i "Helmer Osslund", 2008: "Våren 1906 ställde Osslund ut i Stadshusets festsal i Gävle. Han fick en nära kontakt med läderfabrikanten och sedermera konsuln Emil A. Matton. Matton köpte tre av hans tavlor. På våren 1907 ställde Osslund ut i Gävle igen och i samband därmed beställde konsuln en svit om fyra målningar av honom. Han kallade dem 'Årstiderna'. De fyra stora målningarna 'Hösten', 'Vintern', 'Våren' och 'Sommaren' spikades upp i hallen, ovanför träpanelen i den så kallade Blewegården i Gävle villastad. Huset hade byggts 1903 av Carl Askel och hade köpts av Matton 1904. Gården revs 1979, men målningarna räddades. 'Hösten' ägs av Nationalmuseum och de övriga tre finns i privat ägo".
Emil Matton blev en kär vän för Osslund och skötte som privat bankman konstnärens inkomster både från Gävle och andra håll under en följd av år. Osslund fick dessutom en "skön ränta" på innestående tillgångar. Dessa transaktioner varade till 1915 och var ett tryggt och bekvämt arrangemang.
De stora årstids-målningarna utfördes i ateljén och kom att kräva all Osslunds tid under ett drygt halvår. Liksom många andra av Osslunds målningar vid sekelskiftet har de en svängd övre kant, vilket av Lena Holger tolkats som en eftergift åt jugendtidens ornamentala formspråk där raka linjer ogillades.
Osslunds monumentala "Hösten" (olja på duk 110 x 200 cm, NM 6371) är numer en av Nationalmuseums mest älskade målningar och står som en symbol för det genuint svenska landskapet.
En närmare analys av motivet ger emellertid på handen att det rör sig om Osslunds personliga syntes av två norrländska landskap, ett jämtländskt och ett lappländskt.
Katalognumret som utgör Osslunds förlaga till "Hösten" utfördes 1907 i trakten kring Ånn vid Kallsjön i Jämtland. Det är här som Osslund spelar sina beställare och alla som förgäves söker granskog kring Torneträsk ett stort spratt.
I ett brev från hösten 1907 avslöjar Osslund sin hemlighet: "Skall bli roligt höra hvad fröken Matton tycker om den efter att ni nu sett Abisko. Detta här fjällpartiet är dock närmast fr. Klocka i Jämtland. Men träd o. detaljer äro friluftmålade här".
Kravet på storslagen dekorativ verkan slog alltså ut naturtrogenheten. Familjen Matton teg och det dröjde länge innan sanningen kom i dagen. På en kvalitetsauktion 1981 såldes en liten akvarell, "Fjällandskap med insjö", en klar förstudie till "Hösten". 1998 dök ännu en förlaga upp, akvarellen "Utsikt fån Klocka", som förvärvades av Nationalmuseum (NM 2476). 1999 dök den sista länken i beviskjedjan upp: föreliggande oljestudie Kallsjön, Jämtland.
Formgivare
Den svenska bildkonstnären Helmer Osslund är en av den svenska konstens allra främsta uttolkare av det norrländska landskapet. Han inledde sin konstnärliga utbildning på Tekniska skolans aftonkurs 1887 för att året därpå avancera till avdelningen kallad Högre konstindustriella skolan. 1889 anställdes han som dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik men fortsatte sin konstnärskarriär efter studieresan till Paris, som han åkte på 1894 när han var 27 år. Han studerade omväxlande på Académie Colarossi där många av hans skandinaviska konstnärskollegor tidigare studerat. Via skolan kom Osslund i kontakt med den då fortfarande relativt okända konstnären Paul Gauguin och svensken hade honom som lärare i sex-åtta veckor under februari-april 1894. Trots den korta perioden hos Gauguin gjorde fransmannens syntetism ett stort intryck på Osslund.
Tillbaka i Sverige bosätter sig Osslund 1898 i Fränsta i Medelpad. Från och med den flytten skulle Osslund ägna sig åt det norrländska landskapsmåleriet fram till sin död 1938. Man brukar säga att Osslund föredrog att måla på hösten på grund av den färgprakt som naturen erbjöd. Dock är det tydligt i de otaliga sommar-, höst- och vinterbilder att han behärskade alla säsonger.
Läs mer