Isaac (Isaack) Luttichuys

Porträtt av en ung dam med solfjäder

Med en exceptionell skärpa har konstnären Isaack Luttichuys förevigat den unga damen på porträttet. Kompositionen är ett gott exempel på porträttkonstens ideal runt mitten av 1600-talet.
Mot en fond med pelare vid vilken den växer rosa rosor och moln i fjärran blickar hon ut ur tavlan mot betraktaren.
Iklädd en extravagant sidenklänning i skimrande ljust rosa är damen i bilden ställd i en vriden pose som är återkommande i måleriet vid denna tid.
Hon är moderiktigt klädd i atlassiden i senaste snitt och solfjädern i handen har hon ögonblicket innan slagit ihop men man kan ana att den är rikt dekorerad.
Från de breda korta ärmarna, vilka är typiska för dammodet på 1650-talet, liksom vid det rundade dekolletaget sticker underblusens böljande tyg fram. Även frisyren är dekorerad med dyrbara smycken och de vid denna tid så populära sidolockarna faller ner på de bara axlarna. Den exklusiva dräkten, pärlorna vid halsen och handlederna liksom de glittrande diamantörhängena visar att målningen föreställer en ung dam ur den högsta samhällsklassen men tyvärr vet vi idag inte hennes namn.
Det fashionabla porträttet är utan tvekan ett beställningsverk och målaren har mästerlig återgett ljusreflexerna i huden och textilierna.

Konstnären Isaack Luttichuys var son till holländska föräldrar och född i London 1616, men flyttade i unga år till Amsterdam. Han började sin karriär som en stilleben målare i sin äldre bror, Simon Luttichuys, ateljé. Inspirerad till stilen av Van Dyck började han med porträtt och, efter 1638 då han bodde i Amsterdam, inspirerades han av Bartholomeus van der Helst porträttkonst.
En hel del om konstnären Isaack Luttichuys eget liv är idag känt tack vare den omfattande forskning och monografi som Bernd Ebert publicerade år 2009. Detta ger oss en stor förståelse för tiden han levde och arbetade i och de beställare som köpte hans målningar.
Isaack Luttichuys gifte sig och fick tre barn och avled så småningom i Amsterdam år 1673.

Den så kallade holländska guldåldern är väl dokumenterad och innebar på konstens område en kraftigt ökande efterfrågan på tavlor från den växande rika köpmannaaristokratin. Nu var det inte bara adeln eller kyrkan som tillhörde beställarna utan förmögna handelsmän i städerna efterfrågade stilleben, genrebilder, landskap och porträtt. Det var en tid och plats där konstnärer som Rembrandt, Hals eller Vermeer var verksamma och skapade otaliga mästerverk för eftervärlden. Det holländska 1600-talet innebar, mycket på grund av de ekonomiska förutsättningarna i samhället, en konstnärligt rik period och flertalet ateljéer understöddes av förmögna mecenater.
Från Flandern och Holland kom också konstnärer till England; Van Dyck, Mytens, Gheeraerts med flera och det var inte ovanligt att konstnärerna reste runt bland furstehoven i Europa. Isaack Luttichuys tavlor är mycket representativa för denna tid och han avbildade tidens inflytelserika personer. I hans rika porträttgalleri återfinns förmögna köpmän, läkare, vetenskapsmän och adel.