Vinterlandskap med jägare och hundar.
Signerad Bruno Liljefors och daterad -92. Duk 70,5 x 51,5 cm.
Bruno Liljefors vistades fram till 1894 ofta i sin barndoms hem i Kvarnbo, Uppland. Det var här han lärde känna en lokal jägare vid namn Johan Petter ”Värdshusarn” Andersson.
I "Det vildas rike" (1934) ägnar Liljefors ett kapitel åt ”Värdshusarn”: " 'Värdshusarn' äldre torpare som jag sett sen barndom då han brukade komma in i boden och köpa krut och sälja skogsfågel, och som jag hört om att han jämt låg ute i skogen och jagade och sysslade med giller och fällor och, som det ofta är med sådana män, inte gärna ville ha sällskap utan mest höll sig för sig själv, kom jag så småningom tillsammans med och vi blevo slutligen nog så kontanta”.
Andersson kom att bli Liljefors följeslagare under strövtågen i naturen och överlag kom Liljefors att få stor respekt för ”Värdshusarns” intuitiva kunskaper om naturen. Omkring 1890 började ”Värdshusarn” stå modell för Liljefors, bl. a. genom en serie fotografier vilka togs ute i det fria. Det är utifrån dessa fotografier samt teckningar och oljeskisser som Liljefors i början av 1890-talet gav sig i kast med en svit motiv föreställande jägare i den svenska naturen.
Bra exempel på berömda motiv där ”Värdshusarn” stått modell är "Tjäderskytt" från 1891 (tidigare i H.K.H. Prins Carls samlingar, Stockholm) vilken belönades med stora guldmedaljen i München 1892 eller "Tjuvskytt" (olja på duk, 190 x 118 cm, 1894) i samlingarna på Nationalmuseum i Stockholm.
Jägarmotiven hos Liljefors är förknippade med övergripande förändringar i Liljefors konstnärskap. Under 1890-talet kan man iaktta en förskjutning av Liljefors bildval och därmed också en förändring av hans sätt att återge motivet. Det är inte längre den intima skildringen av sångfåglar, fjärilar och andra smådjur som upptar honom. Nu är det större djur och större händelser konstnären ägnar sig åt och därmed växer även gärna formatet på dukarna. 1880-talets ofta knivskarpa detaljrikedom ger även vika för ett ledigare anslag i penselskriften, inte alldeles olikt Zorns virtuosa oljemåleri.
I katalognumret avbildas såväl natur som människa och djur på detta lediga men ändå övertygande sätt. De nästan summariskt avbildade hundarna påminner i uttryckssättet om hunddrevet i "Fyra jagande hundar i snö" vilken utfördes året innan (olja på duk, 44 x 102 cm, Göteborgs kommun). Den huvudsakliga handlingen i komposition utspelas nära betraktaren, i förgrundens nedre högra hörn, där jägaren iakttagen av ivriga men lydiga hundar koncentrerar sig på att ta ur den nyss fällda haren. I bakgrunden tornar den svenska skogen upp sig mot himlen och betraktarens blick leds mycket subtilt diagonalt inåt bildrummet av den stig där vi anar nya spår i snön.
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademin 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Väl återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i litet formatet, från början i intimt samspel med naturen. Han övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd.
Liljefors betraktas som vårt lands främste djurmålare med en mycket stor produktion, men han var även verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande, men i vissa fall också döda djur. Kända konstverk är målningarna "Rävfamilj" (1886) och "Havsörnar" (1897), samt skulpturen "Lek" (1930) vid Stockholms Stadion. Han utförde även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet vid Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893. En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Liljefors är främst representerad på Nationalmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.