Okänd konstnär 1600/1700-tal

Vinterbild från Stockholm omkring år 1700

En ytterst märkvärdig tavla som vi har förmånen att presentera är denna ovanliga Stockholmsbild från tidigt 1700-tal. Det är en av de tidigast kända vinterbilderna av huvudstaden och visar nedre Slottsbacken från väster några år efter gamla slottet Tre Kronors dramatiska brand år 1697. Slottet brann i princip ner till grunden bara en månad efter att kung Karl XI hade avlidit och efterträdaren Karl XII var då endast femton år.
I detta vedutamåleri har konstnären fångat staden en bister vinterdag med snöhöljda tak och backar.
På den isbelagda strömmen i bilden ser man enstaka figurer och i bakgrunden ses Jacobs kyrka med sin gamla spira till vänster, De la Gardies berömda palats ”Makalös”, vilket vid den här tiden utgjorde arsenal, och rakt för över syns bland annat det Bååtska palatset på Blasieholmen, ännu bevarat men sedan länge dolt av Grand Hotel. Bodarna nere vid kajen var de så kallade stenhuggarbodarna belägna på platsen där Sergels Gustav III-staty sedermera restes. Till vänster och inhägnad med plank är platsen för Logården, här ännu använd som byggnadshytta och materielupplag för det pågående nya slottsbygget.
Den avbildade platsen, med sitt centrala läge i Stockholm, sprudlade annars av aktivitet. På vattnet la ofta de många handelsfartygen till och i gamla stans ringlande gränder och på torg pågick den dagliga handeln för fullt.
Det finns en snarlik syskontavla, säkerligen av samma konstnär, som hänger på Stockholms Rådhus, där konstnären har vinklat vyn något så att man kan skönja det sydöstra hörnet av den nyuppförda italienskinspirerade slottsfasaden skapad av arkitekten Nicodemus Tessin d y.
Det finns en rad teckningar och kopparstick men mycket få oljemålningar med Stockholmsmotiv från den karolinska tiden vilket gör tavlan historiskt mycket intressant. Den okände konstnärens detaljrika skildring ger betraktaren en känsla av hur huvudstadens centrala parti måste ha tett sig en kall vinterdag under 1700-talets första år. Det var då en stad med drygt 40.000 invånare, nyligen drabbad av missväxt och epidemier, samt snart också följderna av det stora krig som utbröt år 1700, vilket skulle leda till stormaktsväldets slut. Många av stormaktstidens palats, som tillkommit under drottning Kristinas tid och senare under den Pfalziska kungaätten, hade ändrat den lilla medeltida stadens utseende dramatiskt, men under de kommande decennierna skulle byggandet av det nya slottet dominera framför det privata byggandet.
I Erik Dahlbergs berömda gravyrverk Suecia antiqua et hodierna kan man beskåda många av dessa byggnader, där den under stormaktstiden så mäktiga adeln markerade sin närvaro och maktställning i stadsbilden. Byggnader på malmarna hade börjat bre ut sig men på tavlan kan man ännu skönja väderkvarnar i fjärran och skogen i bakgrunden, ett Stockholm vilket idag ännu är igenkännbart men ändå en liten stad där så mycket skulle förändras under de kommande århundradena.
Det har spekulerats i om vem som skulle kunna vara målningens upphovsman. Holländaren Cornelis van der Meulen var verksam i Stockholm från slutet av 1670-talet och utförde vid sidan av porträtt och stilleben även landskap. En utsikt från Kungsklippan mot Stockholm (1691) finns i Stadsmuseets samlingar. Att van der Meulen skulle vara upphovsman till auktionens målning är dock omöjligt eftersom han dog 1691 eller 1692 och auktionens målning är utförd efter den förödande slottsbranden år 1697.
Denna tavla har tillhört Hasselbacken och var bland annat utställd på Liljevalchs konsthall på utställningen ”Stockholm i bild” år 1919.