Alfred Sisley

Det berättas om ett samtal kring sekelskiftet, mellan en åldrande Camille Pissarro och en ung Henri Matisse där den senare frågade vad en impressionist är. Pissarro svarade att det är en konstnär som aldrig målar samma målning två gånger utan varje gång skapar något nytt. Han förklarade vidare att Cézanne aldrig var en sann impressionist då han målade samma sida av tingens tillstånd för många gånger. Detta föranledde såklart Matisse att fråga vem som, enligt Pissarro, skulle räknas till denna skara konstnärer. Svaret blev då: Alfred Sisley (Jules Leclercq, 'Alfred Sisley', artikel i "Gazette des Beaux Arts", årgång 3, 1899).

Det är först på senare år som forskningen uppmärksammat och lyft fram Sisleys produktion och betydelse för impressionismen, inte minst genom den stora utställning som år 1993 turnerade mellan Paris, London och New York.

Sisley har tidigare haft en undanskymd roll inom impressionismen, något som han själv var medveten om. Han reste endast mellan Frankrike och England vilket gjorde honom till en av de minst beresta konstnärerna inom sammanslutningen, tillsammans med Pissarro då båda nöjde sig med naturen omkring Ile-de-France och impressionisternas huvudsäten som Louveciennes, Marly, Argenteuil och Bouigval. Dessa orters betydelse för impressionisterna kan jämföras med den roll Grez och Barbizon spelade för friluftsmålarna, platser dit konstnärerna reste för att måla och umgås vilket också drev konstens utveckling framåt.

Alfred Sisley föddes, av engelska föräldrar, i Frankrike vilket gjorde att han hade två hemländer, två språk och två visuella kulturer att hämta stoff ifrån. Fadern som bedrev handel i Paris skickade sin son till London för vidareutbildning 1857, men när sonen kom hem var beslutet fattat: han skulle bli konstnär.

Sisley skrev 1860 in sig vid Charles Gleyres akademi där han lärde sig landskapsmåleri i Corots anda och Gleyre kom även att undervisa Monet, Renoir och en ung James Whistler. Undervisningen vid ateljén kan inte beskyllas för att ha varit i framkant men en lärdom studenterna tog med sig var att anlägga paletten så att alla färger som skulle användas lätt fanns till hands vilket är ett av impressionisternas signum.

Av Sisleys tidiga studentarbeten finns endast en handfull kvar och det är svårt att säga något om hans stilistiska utveckling under hans tidigaste år. Dock var det som ung konstnär i Paris vid tiden näst intill omöjligt att inte smittas av den vurm för det nya måleriet som började sippra fram (inte minst manifesterat av Paul Cezanne) och Sisley kom också själv att ställa ut vid den första impressionistutställningen 1874.

Sisley hade dock gjort sin debut på Parissalongen redan 1866 med två landskap från Fontainebleau men året efter refuserades hans verk tillsammans med verk av Renoir och Pissarro vilket visar på schismen mellan akademien och impressionisterna.

1870-talet kom att bli den period där Sisleys konstnärliga utveckling var som störst. Han rörde sig från staden, som knappt figurerar i hans oeuvre efter 1871, till landet och de rurala miljöerna utanför Paris. Den unge Sisley visade stor fallenhet att på ett elegant och konsekvent sätt sammanföra det engelska landskapsmåleriet (med John Constable som främste inspiration) med det nya inom det franska en plein air-måleriet.

Från linjära kompositioner gick han över till friare penseldrag och olika delar av duken är målad med varierade tekniker så att en dynamik i måleriet skapas. Det kan handla om att färgpåläggningen mellan landskapet och himlen skiljer sig åt eller att konstnären väljer att lägga penseldragen från olika håll.

Sisley lyckas även förmedla landskapets, vattnets eller gräsets rörelse då detta måleriska problem var något som upptog konstnärens sinne. Han ville få naturens rörelser och impulser att föras över till duken och det som stod honom till hands var att utveckla och experimentera med måleritekniken.

För sin samtid tedde sig hans måleri som något konservativt jämfört med generationskamraterna som valde att ta impressionismens läror längre. Idag kan vi överblicka hela Sisleys produktion där han är konsekvent trogen sin vision av naturmåleriet – han förblev ”intrycket lojal” som konstkritikern Jules Leclercq uttryckte det.

Precis när Sisley hittade ett sätt att förhålla sig till impressionismen och fann sin egen väg inom måleriet bröt det fransk-preussiska kriget ut. Detta gjorde att impressionisterna spreds ut över Europa och Renoir ex. vis anslöt sig till militären där han höll på att avlida i dysenteri.

För Sisleys del kom kriget att innebära stora förändringar. Hans far, som innan kriget hade bistått med underhåll till sonen och dennes hustru Marie Lescouezec (vilken Sisley gift sig med 1866), gjorde personlig konkurs.

Denna innebar för Sisleys del att konstnärsyrket kom att stå för brödfödan i hemmet. De minskade intäkterna och höga hyrorna i Paris gjorde att familjen flyttade och bosatte sig i de närliggande byarna Louveciennes, Marly-le-Roi och slutligen Sévres från var han utförde en svit av målningar med stadens katedral. På dessa rurala platser producerade Sisley några av sina mest fridfulla och självsäkra landskapsmålningar som förblir hans främsta bidrag till konsthistorien.

I katalognumret "Paysanne sous les arbres fruitiers" ser vi Sisleys version av impressionismen vilken bär tydliga inslag av det traditionella landskapsmåleriet. I sin produktion är det, till skillnad från flera av sina kollegor, inga urbana motiv utan det som är omvälvande i produktionen är utvecklingen av landskapsmåleriet och en artikulation av motivet. Vi ser brutna penseldrag, applicering av oblandad färg och en målning som är ärlig och förmodligen tillkommen sur le motif. Det finns näst intill inga studier av Sisley då han arbetade direkt på duken och gjorde mycket få förberedande skisser vilket också visar skickligheten hos konstnären och dennes mentala version av motivet. Detta fokus på en plein air gjorde att Sisley förhöll sig till en friare version av Corots landskapsmåleri men valde att inte ta upp impressionismens strävan efter att upplösa formen.

Under senare år har Sisley, som under sin livstid inte upplevde en lika stor framgång som sina kollegor, fått upprättelse av eftervärlden. Dock är det få konstnärer som så varmt omhuldades av sina kollegor och samtida kritiker och Henri Matisse beskrev det enligt: ”en målning av Cézanne är ett ögonblick med konstnären, medan en Sisley är ett ögonblick med naturen” (A.M. Barr, "Matisse. His Art and his Public", 1966).