Ola Billgren

Länsmuseet Gävleborg önskar låna in målningen till utställningen ”Ola Billgren. En ny verklighet: målningar 1963–1973”, en större monografisk utställning med Ola Billgrens realistiska måleri i samarbete med Östergötlands museum och Jönköpings länsmuseum.

BERÄTTAREN OLA BILLGREN

”Man gör sig inte så lätt av med det förflutna”. Så inleds ett samtal mellan Lars Nittve och Douglas Feuk som finns nedtecknat i den utställningskatalog som gjordes till Ola Billgrens retrospektiva utställning på Rooseum, Malmö och Moderna Museet, Stockholm under sommaren och hösten 1991. Nej, det förflutna skakar man inte av sig så lätt. Men vad vi väljer att göra med de privata ryggsäckar vi bär runt på, är upp till oss själva att avgöra. Ola Billgren var en konstnär som i allra högsta grad förhöll sig till det förflutna, både det privata och det kollektiva, men som samtidigt var mycket mån om att ompröva bilden av historien för att skapa bilder av en samtid.

I en tid då det nonfigurativa måleriet dominerade började Ola Billgren på 1960-talet driven av sitt intresse för historien att arbeta med det realistiska och avbildande. I Billgrens måleri från 1960- och 1970-talen kom inspirationen från den samtida, urbana vardagen, från litteraturen och från filmen, och från den illustrerade pressen. Han rönte stor uppmärksamhet och kom att representera Sverige på en rad utställningar, däribland Ungdomsbiennalen i Paris 1967 och 1971 samt på Biennalen i Venedig 1976. I flera av konstnärens målningar från 1960-talet möter betraktaren det som synes vara konstnärens närmaste omgivning. Med vardagliga ting omgärdar han sina figuranter; kläder, möbler, tidningar, cigarettpaket, ölflaskor och matporslin, och avslöjar så en del av den plats ur vilken målningarna uppkom. Den aktuella målningen ”Målning” från 1967 är ett mycket fint exempel på konstnärens fotorealistiska måleri. Berättaren Billgren ger oss en ögonblicksbild av en måltid som just avslutats, den röda hummern har avnjutits med en kall öl. Maten har intagits på soffbordet i teak och kvinnan har just dragit en pläd över benen och lagt sig ner på soffan. Med bländande skärpa och känsla för detaljer ger konstnären kvinnans armband en ljusdager och reflexerna i dricksglasen avslöjar raffinerat varifrån ljuskällan sprider sitt sken. Den uppmärksamme noterar den oanvända tallriken som står på betraktarens sida av bordet. Vad hände? Kom inte middagssällskapet? Gav den unga kvinnan till slut upp och åt middagen på egen hand? Billgren ger oss inga färdiga historier med tydlig början och tydligt slut. Han ger oss möjligen ett kapitel som vi sedan själva tillåts fullfölja. Samma sak gäller för måleriet, det fotorealistiska är heller inte draget till sin spets fullt ut. Konstnären avslöjar sitt djupa intresse för en bilds rena måleriska kvaliteter och låter också de skarpa detaljerna få sin motpol i soffans dunkla och diffust utmejslade drag. Likväl som han balanserar i avslöjandet av en händelse, en historias början eller slut, så balanserar han i sitt förhållningssätt till måleriet.

Billgrens förflutna – och den kollektiva historien – får sitt uttryck i den berättande bilden. Med ett realistiskt måleri bröt Billgren mot en tradition av ett allt starkare abstraherande och återtog i visst måtto rätten till det avbildande. Hans måleri visar också på ett intresse för det experimentella, han arbetade med förskjutna perspektiv, upplösandet av rummet, och senare även med rent måleriska inslag vilka på 1980-talet nådde sitt mogna uttryck i hans rent abstrakta dukar och i de ofta till formatet monumentala cityscapes. Auktionens ”Målning” från 1967, är en av de mest spännande fotorealistiska målningar som bjudits ut på auktionsmarknaden på många år.