En naken kvinna står i ett ålderdomligt kök. Kvinnan verkar onaturligt lång i förhållande till den lilla knubbiga spisen och något säger oss att köket inte är hennes domäner. Retrospisen för tankarna till femtiotalet, en utopisk tid med vällovliga välfärdsambitioner. Det var tidevarvet då tron på att allt kunde lösas med ingenjörens exakta standardmått och innefattade även förutsättningen ”var och en på sin plats”. Kvinnans plats var förstås i hemmet, företrädesvis i köket. Katalognumrets huvudperson utstrålar dock allt annat än moderlighet och omvårdnad. Med sin hellenistiska pose och onaturliga kropp där operationsärren knappt är läkta associerar man henne snarare till en atensk amazon.
Det sägs att Helmut Newton “älskade kvinnan” och så kan det ha varit. Men hans gåtfulla bilder är mer betydelsebärande och geniala än enbart banala hyllningar till välsvarvade modeller. Hans genomträngande blick fångade inte bara unika ögonblick med fantastisk skärpa. Det han såg - och skildrade - var även vår kulturs sammansatta och motstridiga natur. I det antika Grekland förde amazonerna sina egna krig, de gifte sig inte och föredrog att leva i matriarkat. Motsättningen mellan Newtons ”Domestic Nude” och sägnernas barbröstade krigare är total. Bildens titel väcker frågor, bekämpar Newton sin amazon genom att låsa in henne i ett kök och göra henne till sin tjänare, en avklädd hushållerska, eller handlar det om att han vill hylla den starka kvinnan och upphöja henne till gudinna i hans rike?
Det som gör just den här bilden extra intressant är Newtons sätt att manifestera sin egen närvaro med hjälp av tidningen som sticker upp ur soptunnan – där hans eget porträtt syns på framsidan. Ett självporträtt som visar på att även om han enbart använder sig av kvinnliga modeller så är mannen alltid närvarande, som betraktare.