"Cheetah and Cubs, Masai Mara, 2003"
Signerad Nick Brandt och numrerad 1/8. Framtagen 2004. Archival pigment ink, bildyta 91 x 120 cm. Bladstorlek 100 x 129 cm. Upplaga 8 + 2 AP.
Camera Work, Berlin.
Nick Brandt, "On this Earth. A Shadow Falls", 2010, avbildad helsida sid 37.
Det var Nick Brandts arbete som regissör som första gången förde honom till Tanzania då Michael Jacksons ”Earth Song” skulle spelas in. Väl där blev Brandt överväldigad av landets natur och magnifika djurliv vilket ledde till att han 2003 övergav rollen som regissör för att hänge sig åt fotografi på heltid. . Med åren har Nick Brandt blivit en av världens mest nyskapande naturfotografer. I höst kan Brandts bilder bland annat beskådas på A. Galerie i Paris.
Brandt ger oss en närgången inblick i vilddjurens mest privata sfär, han fångar dem med stor detaljrikedom och skildrar på ett fantastiskt sätt de vilda djurens skygghet. Det är svårt att se Brandt som enbart naturfotograf, hans bilder liknar mer klassiska porträtt. De förmedlar en sällsynt känsla av intimitet, som om Brandt själv känner djuren och dess olika karaktärer. Influenserna från hans bakgrund inom filmen gör sig påmind i dessa fängslande panoramor där de vidsträckta landskapen står i lysande kontrast mot intimiteten i hans porträtt av Afrikas djur. Nick Brandt har uteslutande valt att skildra motiven helt i svartvitt. I auktionens porträtteras en stolt gepardhona och hennes tre ungar.
Ljuset och ögonblicket betyder allt för en fotograf. När dessa två element stämmer och smälter samman skapas fantastiska bilder. För Brandt är kärleken till ljuset och att frysa det speciella ögonblicket grundstenarna i arbetet. Nick Brandt använder sällan teleobjektiv utan menar att desto närmare man kan komma djuret, desto större chans har man att fånga dess personlighet. Brandt har sagt i en intervju med tidskriften National Geographic: ”Jag anser att närheten till djuren gör en enorm skillnad för fotografens möjlighet att skildra deras personlighet. Man tar inte porträtt av en människa på trettio meters håll och tror att bilden ska visa hennes själ; man går närmare”.
Brandts svartvita fotografier är sepiatonade, vilket påminner om daugerrotyper från mitten av 1800-talet. De visuella referenserna skapar en känsla av att dessa djur och deras omgivningar hör till en svunnen tid och estetiken reflekterar den utsatta situationen som djuren lever i.