Eric Hallström

VYN FRÅN TEGELBACKEN – ÄLSKAD I GENERATIONER
Hallströms naivistiska skildringar från 1910-talets Stockholm är idag legendariska och åtråvärda eftersom de skildrar ett stycke kulturhistoria från en svunnen tid. Många av Eric Hallströms Stockholmsmotiv bygger på hans egna upplevelser under ungdomsåren i staden, ljusa minnen har blandades friskt med inspiration från litografen och illustratören Otto August Mankell (1838-1885) känd för sina detaljerade litografier av bl a Stockholm.
Målningen ”Tegelbacken” är dock något alldeles extra då den skildrar innerstadens kärna med en rad kända byggnader och vyer, platser som alla Stockholmare lärt sig att älska i generationer. På typiskt Hallström-manér har konstnären fångat utsikten bort mot Gamla Stan och Riddarholmen. Allt eftersom upptäcker man en rad underbara detaljer; det imponerande Norstedthuset som tronar i målningens centrum vars äldsta delar härrör från 1700-talet med ombyggnationer och tillbyggnader under hela 1800-talet för att slutligen få sin form på 1880-talet av arkitekt Magnus Isaeus. Fastigheten som kom i förlaget Norstedts ägo redan början av 1830-talet är alltjämt deras huvudkontor. Till vänster om förlagsbyggnaden skymtar gamla Riksarkivets palats som uppfördes 1887-1890 då Riksarkivet blev ett självständigt ämbetsverk. Huset, som då det byggdes var Stockholms högsta, uppfördes på en stomme av gjutjärn för att öka brandsäkerheten, t o m bokhyllorna var av gjutjärn och dörrarna av ångpanneplåt. Palatset hade nymodigheter som ett värmesystem med självcirkulation och Sveriges första eldrivna hiss, men rädslan för brand gjorde att man till en början inte drog in elektricitet och därför blev fönstren stora för att kunna ta tillvara dagsljuset. Snart blev man dock varse att de förbipasserande ångloken sotade ned fönsterytorna och när den statliga arbetstiden utökades till sex timmar blev det nödvändigt att förse lokalerna med elektriskt ljus. Spiralrutschkanan, eller bokstörten, som går genom samtliga våningar tillkom under andra världskriget i händelse av att arkivhandlingarna snabbt måste föras i säkerhet utanför Stockholm.1995 lämnade Riksarkivet lokalerna och därefter blev de stående tomma tills Statens Fastighetsverk påbörjade en renovering för att låta inrymma ett nytt kulturpalats för barn och ungdom med film, musik, teater, bibliotek och dans. Efter den hyllade invigningen 2011 försattes tyvärr ”Palatset” i konkurs redan 2012 då kostnaderna blivit för omfattande och återigen står de det magnifika huset tomt och ödsligt.
Framför Norsteds förlag går diagonalt Norra Järnvägsbron som sammanlänkade Gamla stan med Norrmalm, tillkommen och uppgraderad från flottbro i slutet av 1800-talet i samband med att Centralstationen invigdes 1871 på Vasagatan. Från båda hållen kommer tågen ångandes och röken bolmar upp i stora moln, Hallström har här fört in farten, futurismen och den nya tiden som sakta började ta över stadsbilden även i idyllen Stockholm. Som kontrast ligger vedskutan som lastas på kajen i förgrunden och nere på Strömmen lägger fiskaren nät. Ytterligare två byggnader fångar den nyfikne; till vänster om järnvägsbron syns en sluten byggnad i gult med koppartak, ”Strömsborg”, byggd på den lilla ön som ursprungligen hette ”Stenskär”. Här fanns redan på 1700-talet restaurang, badhus samt kägelbanor, men ingen bro så besökarna fick låta sig ros över av en frejdig dalkulla, den tidens sjötaxi. Nuvarande byggnad invigdes 1897 och var ritad av arkitekten Claes Grundström, i slutet av 1920-talet byggdes huset om, denna gång med Ragnar Östberg som ansvarig.

Till höger, alldeles bakom loket som är på väg mot Söder skymtar spirorna och de vajande flaggorna på Strömbadet, som egentligen hette ”Stockholms Bad- och Siminrättning i Norrström”. Badet var det första stora flytande kallbadhuset i Stockholm och öppnades 1884. En byggnad helt i trä i nyrenässansstil som arkitektoniskt inspirerats av samtida kallbadhus i brittiska Brighton och svenska Varbergs. Badet dimensionerades för cirka 70 000 badande årligen (exklusive skolbarn) och hade en stor bassäng, en dubbelbassäng och flera mindre bassänger. Ett enkelt bad med dusch kostade 35 öre, eller 15 kronor för en hel sommarbiljett. Arbetare kunde bada för 5 öre i skolbassängerna efter klockan 18. Många skolbarn erhöll liksom polis- och brandkår fria bad. Strömbadet revs tyvärr 1936, det blev den allt sämre vattenkvaliteten i Riddarfjärden som satte stopp.Missa inte heller i förgrunden den eleganta flickan i vitt och mannen med hatt och pipa, kanske konstnären själv?
”Tegelbacken” är utan tvivel ett av Eric Hallströms mest betydande konstverk och ett av få ”Stockholmiana-motiv” som fortfarande är i privat ägo. Jämförbara i samma härliga kvalitet är ”En sommardag i Haga” (Moderna Museet), ”Nyårsafton på Skansen”(Moderna Museet) och ”Torsgatan i snö” (Stockholms Byggnadsförening), alla målade år 1919. Året blev Hallströms viktigaste, det var då hans måleri förändrades från intim naivism till en mer episk naivism med motiv som bredde ut sig på större dukar.

Konstverket har under andra hälften av 1900-talet ingått i en betydande svensk samling i San Francisco. Målningen förvärvad troligen av en släkting i samband med utställningen ”Eric Hallström” 1965 på Konstakademien i Stockholm. Under första hälften av 1900-talet ägdes den av Anders Aleby, en spännande konstsamlare och bokhandlare som redan 1927 etablerade firman ”Alebys Antikvariat” och som också verkade som författare och översättare, bl a av Bertolt Brecht verk. Aleby samlade naivister och tidiga modernister, men hör idag till en av de bortglömda samlarna som såg till att fattiga konstnärer som Eric Hallström överlevde och fick sälja sina alster.