Sven X:et Erixson
"Slussen" (Katarinahissen)
Signerad Sven Erixson och daterad -32. Duk 73 x 60 cm.
Utställningar
Väsby konsthall, ”Albin Amelin 100 år – Bilden som vapen – måleri, grafik”, 29 september - 3 november 2002.
Litteratur
Upptagen i X:et verkkatalog, utarbetad av X:et sällskapet, 2003, under år 1932, då omnämnd som Katarinahissen.
Övrig information
En stark expressivitet kännetecknar Sven Erixsons Stockholmsvyer på 1930-talet. Tillsammans med sin kärlek Bojan bodde han på Söder, först på Urvädersgränd och från 1934 på Bastugatan med milsvidd utsikt över staden. Hans lust att registrera stort som smått, på gator och torg, verkar inte ha haft några gränser. Människornas vardag och stadens mångfald fascinerar honom och han dokumenterar dom i sina dagliga sysslor, den nya tidens många neonskyltar och ljusen som nu plötsligt lyser upp den mörka staden. 1930-talet var en tid då Stockholm förändrades, den nya tiden tog vid och nymodigheterna avlöste varandra. I Sven Erixsons omedelbara närhet låg många spännande motiv, bland det mer fascinerande var säkert den stora ombyggnationen av "stadens hjärta" vid Slussen i början av 1930-talet. En favorit för den ugne konstnären blev Katarinahissen som uppförts redan 1883 i trä, revs 1934 och ersattes 1936 med en konstruktion i järn. Hissen påminde om Eiffeltornet i Paris, ett tekniskt under som samtiden hyste stor aktning för och säkert såg X:et hissen som ett tecken på att även Sverige var på väg in i framtiden. Ursprungligen drevs hissen av en ångmaskin, men ersattes 1915 av en elektrisk motor. Den första rörliga neonskylten, Stomatolskylten, sattes just upp på den övre delen av Katarinahissen 1909 och flyttades 1933 till en närbelägen byggnad på Klevgränd 1. En kuriositet är att taxan för uppfärd fastställdes till 5 öre redan 1883, stod oförändrad under den gamla hissens tillvaro och beslutades få stå kvar ända till 1960! Sammanlagt 77 år och två världskrig utan prishöjning!
I den aktuella målningen ”Katarinahissen” är året 1932 och det är den gamla Katarinahissen vi ser, uppe på gångbron kikar försiktigt en dam ner över räcket, en hisnande upplevelse än idag. Nere på marken pågår en febril verksamhet bland byggnadsarbetarna som är i full färd med att konstruera balkar och väggar. Bortåt Gamla Stan susar bilarna fram längs Skeppsbron inåt staden. Sven Erixson lyckas på ett både expressivt och måleriskt sätt fånga stadens puls och skapar ett tidsdokument med färgkraft.
Formgivare
Sven Erixson, idag mera känd som X:et, föddes 1899 i Stockholm. Han utbildade sig till dekorationsmålare och teckningslärare vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter studerade han vid Högre Konstindustriella skolan och gjorde studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Nordafrika. Som betydande konstnär inom modernt svenskt måleri låter han sig inte inordnas under etikett och stilbegrepp. Hans stora produktion präglas av en spontan och temperamentsfull stil i lysande färgmönster. Erixsons måleri pendlar mellan häftig, närmast brutal uttrycksvilja och vek lyrism. Han är en grundarna av gruppen Färg och Form, vars primitivistiska falang han tillhörde. Med sprudlande berättarglädje återgav han sina upplevelser. Han hade en obetvinglig lust att dela med sig av allt han såg. Han inspirerades liksom Bror Hjorth både av folkkonst och medeltida muralmåleri men tog även intryck av tysk expressionism. Varmast talar han dock om Chaim Soutines konst.I mängder av målningar återgav han sin livsglädje, ytorna fylldes med snabbt fångade figurer. Under trettiotalet fylldes hans bildvärld av familjen och torpidyllen, ytorna blev större och helare. Under kriget målade han på smörpapper, inte bara av praktiska skäl, utan för att uppnå den glansiga ytan som oljan ger. Berättandet avtog på 50-talet när han tog intryck av spontanism, som under de följande åren för honom övergick till ett abstrakt spontant måleri.
Läs mer
