Man är som betraktare van att förknippa Bror Hjorths konst med sina naivistiska, folkloriska motiv, men även hans sätt att väva samman bildkonst med musik och dikt. Men som tecknare avslöjas en annan sida av konstnären och betraktaren möter en mer avskalad konstnär. För Bror Hjorth fungerade teckningen som en dagboksanteckning och hade en egen betydelse med egna avsikter.
Teckningarna är avskalade, spontana händelser, men fyllda av detaljer och individuella karaktärsdrag. Så som i Bror Hjorths konst, är motiven sympatiska och ärliga, de ger oss en bild av vad konstnären såg och ville återskapa eller avspegla. ”Teckningen som är den mest spontana av de bildande konsterna där man direkt i ett ögonblick kan få fatt på det eviga och återge det (…)”
Fortfarande finns det expressiva i hans uttryck men med enkla och säkra linjer. Teckningarna med skarpa streck blandas med breda linjer med en lätt darrning i strecken, vilket bidrar till den måleriska effekten och rörelsen i motiven. Uttrycksfullt med en målerisk mjukhet, återskapas olika porträtt av både människor och djur och han skapar en rymd och tredimensionell effekt i sina teckningar.
Bror Hjorth var själv medveten om teckningarnas konstnärliga kvalitet och han berättar själv: "Eftersom teckningen praktiskt taget innehåller allt har det varit svårt för mig att använda den som blott och bart skiss för en skulptur eller målning. Den blir alltid något färdigt och avslutat, något i och för sig, även om den till synes ser ofärdig ut. Det betyder också att när jag ritat dessa snabbteckningar i djurparker, på kaféer och tåg på olika resor har jag känt att jag gjort något väsentligt av den tid jag förlorat på att lämna min ateljé".
Bror Hjorth besökte gärna olika zoo parker, däribland Jardin des Plantes i Paris, för att skildra djuren i bur. ”Medkänslan för deras öde, att de berövats friheten, fick vika för möjligheten att förstå dem och min släktskap med dem. De var mina bröder och först när jag begrep det förstod jag också uttrycket i deras ögon och yttrycket i deras rörelser. (…) Det framträdde så starkt hos just tigrar och lejon där de låg eller gick av och an i sina burar. Det gällde att vara skärpt vid iakttagandes, veta att teckna det väsentliga snabbt. (…)”
Vid sidan av skulpturer, reliefer och måleri kan Hjorths teckningar ses som stommen i den konstnärliga produktionen under dessa för Hjorth så viktiga år av hans konstnärskap.