Einar Jolin

1919 var ett framgångsrikt år för Einar Jolin vars karriär hade medvind. I mars deltar han i en samlingsutställning på Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm där hans målningar erhåller lovord. Konstkritikern Ragnar Hoppe uttrycker sig entusiastiskt om hans verk i Svenska Dagbladet den 19 mars där han i en jämförelse med en annan av de deltagande på utställningen, Maurice Vlaminck, skriver: "I motsats till Vlaminck har Jolin en personligt färgad fantasi. Men han har mer än så. En linje, som är nervfull, mustig och sensuell, en ofta raffinerad blond och blommande kolorit. Och han komponerar dessutom alltid med en nästan osviklig säkerhet". Hoppe avslutar med att fastslå: "Dessa målningar borde kunna övertyga vem som helst om att Einar Jolin är mer än ett löfte, och att man har rätt att räkna honom till den grupp på ungefär ett dussin unga målare, vilka i vårt land på ett värdigt sätt representerar den unga konsten". Framgångarna fortsätter hösten samma år då Nationalmuseum inköper Utsikt över Riddarholmen (idag i Moderna Museets samling) för 600 kr samt med hans medverkan på höstsalongen på Liljevalchs Konsthall där han tilldelas en egen sal.

Trots att Einar ännu var knappt 30 år hade han vid 1910-talets slut intagit en central roll för den modernistiska konstens framfart i Norden. Han hade redan tillbringat en längre tid Paris där han studerat under Henri Matisse och som deltagare vid flera banbrytande utställningarna under 1910-talet, däribland den Baltiska utställningen i Malmö 1914 och den betydelsefulla Schwedische Expressionisten på det avantgardistiska galleriet Der Sturm i Paris, hade han gjort ett tydligt avtryck i tidens konstvärld. Auktionens Ung dam läsande konsttidskrift, som målas 1919, är utförd med en vitalitet och självsäkerhet som placerar verket i en särställning inom Einar Jolins konstnärskap. Vi möter en ung och modern kvinna djupt försjunken i en uppslagen tidning placerad vid en avbildning av ett färgstarkt och för tiden radikalt konstverk. Hon är klädd i tidens moderiktiga kläder och frisyr och hennes ben vilar avslappnat på en stol. Kompositionen med dess dekorativa inslag bär påtagliga spår från Einars studieår hos Matisse i Paris samtidigt som den innehar en starkt personlig atmosfär. Modellens framåtlutande ställning bildar en svagt böjd linje genom bilden som återkommer både i hennes skjortas ränder och i de gröna växtbladen som fyller den orange väggtapeten. Kjolen och den hängande kappan är mörkgrön, stolsitsen varmt röd, den slingrande slipsen svart och fondens rosor vita. Alla dessa färger återförenas i det konstruktivistiska konstverket i tidskriften, Jolin visar här tydligt vilken mästerlig kolorist han är. Ragnar Hoppe beskriver instämmande målningen i hans bok om konstnären 1934: "En synnerligen välbalanserad komposition är "Dam läsande konsttidskrift" (1919), i vilken man utom den förträffliga insättningen av figuren särskilt beundrar den rika och mustiga koloriten".

Interiörens orientaliska rökbord och det stiliserade fatet som hänger mot den gröna väggen till höger tyder på att miljön med största sannolikhet är hämtad från Einar Jolins familjehus på Kammakargatan 45, det s.k. "Jolinska huset". Konstnärens farfar Johan Jolin hade låtit uppföra byggnaden som ett palatsliknande hus med tre våningar och en vacker trädgård som vette mot Wallingatan. Einar föddes i den första våningen i huset och under hans uppväxt bodde förutom hans föräldrar, brodern Erik, de två systrarna Ingrid och Signe också hans farmor Mathilde Wigert-Jolin, och fastern, Ellen Jolin som var målarinna. Einar växte således upp mitt i staden med stadsdelarna Norrmalm, Vasastaden och Kungsholmen runt knuten, vilket säkert också bidragit till Einar Jolins kärlek till att avbilda staden, huskropparna, taken och Stockholmsvyerna. Einar Jolin älskade sitt hem och när man betraktar hans interiörer finner man oftast rekvisitan hämtad från hemmet, de gustavianska möblerna, empireborden, de kinesiska broderierna och det ostindiska porslinet. Den gröna väggtapeten och det ostindiska fatet syns även i målningen Modell i Rosa Blus (såld på Bukowskis hösten 2010) daterad samma år. Tyvärr är det idag inte möjligt att göra en jämförelse med den verkliga miljön eftersom det Jolinska huset revs på 1930-talet men däremot finns hus från samma tid kvar i kvarteren runt Kammakargatan och Wallingatan. När Einar Jolin målar Ung dam läsande konsttidskrift har han trätt in i ett nytt decennium och upplever säkert sin omvärld som modern och fylld av nya möjligheter. Målningen är utan tvekan en höjdpunkt i Einar Jolins långa karriär och innehåller all den raffinerade känsla för färg och linjer som gjort honom till en av 1900-talets mest älskade svenska konstnärer.