Året 1918 är ett märkesår i Isaac Grünewalds karriär och har kommit att bli synonymt med modernismens intåg i det svenska konstlivet. Det var på Expressionistutställningen på Liljevalchs där han tillsammans med Sigrid Hjertén och Leander Engström ställde ut 297 av sina egna alster och spred modernismens budskap. Omdömena var delade och utställningen kom att på många sätt bli en vattendelare i svensk konstpolitik. Idag är det verken som är tillkomna omkring detta år som anses tillhöra de bästa i konstnärens produktion. Samma år som expressionistutställningen utkom även Grünewalds manifest Den nya renässansen inom konsten där han fortsatte att predika: ”förenkling, storhet, uttrycksfullhet” (Grünewald, 1918). Detta är ord och tankar som kom att vägleda den unge Grünewald genom tio- och tjugotalet.
”Susanna i badet” som topos finner vi redan hos renässansmålarna och genom hela konsthistorien då det på ett optimalt sätt kombinerar ett bibliskt tema som möjliggör kvinnlig nakenhet. Berättelsen är hämtad från apokryferna till Daniels bok och handlar om Susanna som blir överraskad i badet av två män vilka senare beskyller Susanna för äktenskapsbrott. Hon svär på sin oskuld men döms ändå till döden. Profeten Daniel får då en ingivelse från Gud som stärker Susannas berättelse och genom hans försorg frikänns hon och de båda männen döms till att ha vittnat falskt. Grünewald utför ett par olika versioner där ämnet är detsamma men utförandet väsensskilt. I en version från 1917 ser vi Susanna som står framför vattnet helt påklädd utan synliga män medan vi i katalognumret direkt kommer in i historien då de båda männen ses brottas med Susanna. Denna komposition möjliggör för konstnären att på sitt skickliga vis låta kurvor och färger skapa ett samspel vilka enligt citatet ovan skapar just en förenkling vilken behåller sin uttrycksfullhet. Blickfånget är den nakna Susannas ljusa kropp vilket skapar en kontrast till de båda männens färgsättning. De ”Grünewaldska konturerna” ramar in färgerna och den kraftfulla paletten med lila, blå och rosa inslag är typisk för denna period av konstnärskapet som anses vara hans bästa. Omkring samma tid utförde han även ”Lot och hans döttrar” och ”Josefs frestelse” (också kallad ”Josef och Potifars hustru”) som fortsätter på det bibliska temat.

Under 1930-talet återvänder Grünewald till motivet ”Susanna i badet” när han blir ombedd att dekorera restaurang Rosenbads matsal. De kom att senare hamna hos Folksam där de idag pryder en sal som passande nog har fått namnet ”Grünewladsalen”. Motivserien innefattar inte endast Susanna utan även ”Dianas bad”, ”Leda och svanen” och ”Danaë och guldregnet”.