När Karel Appel vid 80 års ålder avled 2006 hölls flera minnesutställningar på konstmuseer och konsthallar runtom i Europa, men vägen till ett internationellt erkännande hade varit lång.
Appel tog examen från konstakademien i Amsterdam 1943 men fick vänta hela fyra år innan han fick sin första utställning i Groningen. Hans första stora projekt, utsmyckningar i stadshuset i Amsterdam kritiserades hårt och väggmålningen täcktes över i tio års tid. Efter denna motgång sökte han sig till Paris och började umgås med flera av de konstnärer som senare skulle bli tongivande på 1900-talets konstscen. I november 1948 bildades Cobra-gruppen av Appel och några andra unga konstnärer på Café Notre Dame i Paris. Namnet är ett anagram på medlemmarnas respektive hemstad - Köpenhamn, Bryssel och Amsterdam. Övriga ursprungsmedlemmar var danske Asger Jorn, Christian Dotremont och Joseph Noiret från Belgien samt Constant och Corneille från Nederländerna. Senare tillkommer även fler belgare, tyskar, fransmän och de båda svenskarna Österlin och Hultén. Cobra var en genreöverskridande gruppering, förutom målare så bestod gruppen även av poeter och ibland skapade de tillsammans.
Cobra-gruppen, var ett forum för experimentellt samarbete mellan konstnärer som förespråkade och arbetade med spontan expressionism vars abstrakta drag representerade en brytpunkt med det mer formella, geometriskt abstrakta, måleriet som var typiskt för tiden. Cobras medlemmar arbetade utifrån teorin att konsten stod i direkt relation till det mänskliga psyket och konstnärens sinnesstämning. Gruppens filosofi förmedlades bland annat i tidningen ”Reflex” som de inledningsvis gav ut. Där förordades ett friare skapande där konstnärens instinkter, den mänskliga livskraften och begäret avspeglas i måleriet. Gruppen ställde ut gemensamt fram till mitten av 1950-talet då de splittrades.
Karel Appel växte upp i hungerns och krigets Holland vilket påverkade honom som person, men också som konstnär. Hans egen och omvärldens aggressivitet och upprorslusta har alltid avspeglats i Appels målningar. 1968, då auktionens målning skapades, var en turbulent period i konstvärlden men även utanför konsten med Majrevolten i Frankrike och andra studentrevolter runt om i Europa och USA. Samtidigt pågick även Vietnam-kriget och stormakterna rustade för det som har kommit att kallas för Kalla kriget. I ett av de mer välkända citaten förklarar Appel att: "If I paint like a barbarian, it's because we live in a barbarous age".
I Appels känsloladdade målningar finner man dynamiska former och starka färger med motiv av djur, monster och människor. Hans verk ger trots sin ibland ganska brutala känsla även ett intryck av lätthet och rörelse. Det är det naiva formspråket, de färgsprakande kraftfulla formerna och den levande texturen som är signifikativt för hans semi-figurativa målningar. Han hade ett vilt och ibland aggressivt sätt att måla där han använde både pensel, händer och palettkniv för att lägga på färg som ibland sprutades direkt från tuben och ut på duken. Han lär ha sagt "My tube is like a rocket, which describes its own space”. Den som är nyfiken på Appels tillvägagångssätt borde se den utmärkta filmen ”The Reality of Karel Appel” av Jan Vrijman, 1961, där han verkligen attackerar duken med tjocka lager av färg.
Auktionens målning är gjord under en period då Appel experimenterade mycket med nya tekniker som collage och skulptur. Kanske är det just därför som han har lyckats göra en sådan kraftfull och frisk målning. Det här är måleri utan krav, färgen är tjockt pålagd med otvungna kraftiga penseldrag som får hela verket att fullkomligt vibrera av liv.