Brita Nordencreutz växte upp i ett hem med en stor konstsamling och ett bibliotek fullt med böcker om europeisk konst. ”Brita ska göra något roligt medan hon är ung” ansåg Britas far och uppmuntrade sin dotter att söka sig en konstutbildning. Brita börjar 1918 på Carl Wilhelmssons målarskola i Stockholm och han ser omedelbart hennes talang och rekommenderar att hon ska söka sig vidare till André Lhote i Paris där hon sedan studerar mellan 1920-21.

Lhotes lärosatser var att eleverna skulle bygga kontraster, kurvor mot linjer och använda sig av omväxlande varmt ljus och kall skugga och tvärtom, vilket man tydligt ser i hennes verk ifrån den här tiden. Britas Parisår kännetecknas av ett oändligt experimenterade och tolkande av allt hon såg och upplevde på museer, gallerier, i de ateljéer hon besökte och av de konstnärer hon mötte. Hennes 20-tals produktion präglas av en spänning och konflikt och tidvis ett pendlade mellan den sena Fauvismen, Picassos tidiga perioder och post-kubism. Hennes sökande mellan olika stilar är en mönsterbild av den eklekticism som dominerade konsten under 1900-talets första decennier.
Brita debuterar 1927 på Gummessons i Stockholm och får goda recensioner ”Brita Nordencreutz är en ung dam som med friskt mod gått till ursprungskällan för det allra modernaste måleriet och öst ur dem med både smak och skicklighet”.