GANs starka dragning till sjömännen hade tre olika orsaker, som flätades in i varandra. Den första och viktigaste var den homoerotiska dragningen till ”de blå”, som han gett många uttryck för både i sitt måleri och i sina dagböcker. Det andra skälet var geometrin i matrosernas uniformer, som fascinerade den futuristiskt-kubistiske konstnären från Lund. Den tredje orsaken låg mera på det romantiska planet: sjömännen och matroserna representerade för GAN äventyret och drömmen om fjärran exotiska länder, om att segla ut på de sju haven. När GAN bodde i Göteborg hösten 1919 gjorde han verkligen tappra försöka att få mönstra ombord på någon båt med destination Sydamerika eller Söderhavet, och drömmen om att lämna den ”dödsmärkta” europeiska civilisationen bakom sig återkom även senare.

Men i stället blev det Paris, där han bodde under åren 1920-1925 med avbrott för två längre vistelser i hemlandet 1922 och 1923. I Paris växlade GAN över från sin dynamiska futuristiska kubism, som hade kulminerat åren 1917-1918, till en mera sammanhållen och syntetisk kubism, delvis stimulerad av kontakten med Fernand Léger, som han lärde känna redan första sommaren i Paris 1920.

Det stora intresset för sjömännen klingade delvis av och ersattes av andra motiv i den franska huvudstaden. Men då och då målade han, inspirerad av sina möten i storstadens djungel, sjömän i den karaktäristiska vita franska mössan med röd tofs. Sjöman med dragspel hör in i detta sammanhang och anknyter motiviskt också till GANs målningar Harmonikaspelaren I från 1921 och Harmonikaspelaren II från årsskiftet 1921- 22. Men det ligger en tid emellan, och skillnaderna är också betydande mellan de båda versionerna av Harmonikaspelaren med sin dragspelande figur i uniformsmössa och Sjöman med dragspel, som har en mera sammanhållen karaktär och är mycket mera dämpad i färgerna. Den senare målningen är ett lite udda inslag i GANs syntetiskt-kubistiska stil från året 1922-23 i Paris, en målning fylld av humor och vitalitet med den råbarkade och muskulöse sjömannen med de grova fingrarna som håller om dragspelet. GAN spelar ut de röda, gula och gröna färgerna i dragspelet och de gula strecken i jalusin till vänster mot den cigarrettrökande sjömannens grå och vita uniform och den svarta bakgrunden. En intressant detalj är den gråvita sicksackformen, påminnande om en blixt, som sticker fram ur sjömannens vita mössa, vilken mera liknar en platt soldathjälm än en sjömansmössa (blixtformen finns även vid uniformsmössan hos Harmonikaspelaren I-II). Sicksack- eller blixtformen är ett signum i GANs modernistiska 10-talsmåleri men återkommer också i varierande former i hans syntetiska kubism i 1920-talets Paris.

Nils Lindgren daterar i sin monografi över GAN från 1949 Sjöman med dragspel till 1923, en uppgift som sannolikt härstammar från GAN själv. Men GAN har signerat målningen utan årtal, och hans minne för årtal var inte det bästa, så möjligen kan Sjöman med dragspel vara utförd redan 1922 sedan GAN via Berlin hade återvänt till Paris i september 1922.

Jan Torsten Ahlstrand den 21 september 2013