Carl Fredrik Hill

1876 genomgår Carl Fredrik Hills konstnärskap en påtaglig nyorientering. Adolf Anderberg sammanfattade det i "Carl Hill. Hans liv och hans konst", 1951: ”Efter första vistelsen i Champagne återvände Hill ånyo till Montigny och stannar där in i juli månad. Hill känner härute, att han återigen måste börja på nytt. Men denna gången var han bättre förberedd. Rent tekniskt behärskade han nu sina uttrycksmedel med en helt annan säkerhet. Han hade lärt hantverket i all dess skiftande mångfald. Han kunde måla precis så, som det roade honom att måla. Grunden, han tidigare lagt med hjälp av Fontainebleaumålarna och Courbet, låg fast och var väl skickad att bygga vidare på. [...] Hans teckningar visar, att han från första stund var medveten om, att just denna natur var ett värdefullt byte för hans nästan omättliga erövringslust. Hans lediga timmar från och med nu framöver det kommande skickelsedigra året 1877 var räknade”.

Hills kringflackande tillvaro detta år för honom från Champagne till Montigny. I augusti finner han en ny motivkrets i Luc-sur-Mer vid Normandies kust innan han i september återkommer till Montigny.

Viggo Loos skrev i "Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885", 1945: ”Brytningen i hans utveckling blir nu mer avgörande än någonsin tidigare. Landskapet av Barbizontyp övergives, även om ekon från Corot-perioden dröja kvar. Han hade lyssnat till det silvriga ljusets melodi, klingande mellan lövmassorna. Men den förandligade poesin, stämningen är inte längre tillräcklig. Han vill tränga naturens skiftande skådespel inpå livet, finna något som svarade mot de heta pulsslagen i hans egen livsbejakelse och orosmättade skönhetslidelse”.

Skuggorna träder allt mer tillbaka i dessa nya motiv för att ge plats åt ljuset och färgerna som får målningarna att näst intill skälva. Denna nya fas i Hills måleri skulle komma att leda fram till sviten med de blommande fruktträden vilken utförs i Bois-le-Roi försommaren 1877 och av många anses vara det förnämsta konstnären åstadkommit.

Katalognumrets påtagliga koppling till motiven med blommande fruktträd föranleder en datering av motivet till just försommaren 1877. Förekomsten av Hills bevarade skissböcker från sensommaren/hösten 1876 (Malmö Konstmuseum) ger dock på handen att motivet snarare utfördes redan detta år. En trolig förklaring, vilken framförts av professor Sten Åke Nilsson är att Hill, på tillfällig utflykt från Montigny, uppmärksammade fruktträden i Bois-le-Roi när de redan blommat ut. Konstnären skall då ha beslutat sig för att återvända följande vår/försommar för att kunna avbilda träden i full blomning: "Under sin Paristid var Hill ständigt på jakt efter nya motiv. Om en del platser fick han tips från konstnärsvännerna, annat upptäckte han säkerligen från tågfönstret. Vi vet att han rekognoscerade i Montigny och att han återvände dit för att måla efter hemresan 1875. På samma sätt agerade han tydligen då det gällde Bois-le-Roi. Det finns nämligen en liten skiss av en trädgård med gröna fruktträd och höstflox som verkar hämtad härifrån [...] - detta var uppenbarligen ett ställe att återvända till i vårens tid, när träden stod i blom".

I samlingarna på Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm finns ett snarlikt motiv av Hill av något större format. Målningen har tidigare daterats till 1877 men mycket talar enligt Sten Åke Nilsson för att den snarare är utförd samtidigt som katalognumret , sommaren 1876.

Katalognumrets modesta format torde borga för att Hill utfört den ”en plein air” på plats framför motivet och kompositionen är inte bara ett utsökt exempel på franskorienterat friluftsmåleri utan ett konsthistoriskt intressant preludium till 1877 års mästerverk inför vilka Erik Blomberg ställde sig frågan: ”Har någon målat fruktträd så som Hill – så påtagligt verkligt och så överjordiskt skönt?”.