Bruno Liljefors
"Rapphöna med prästkragar"
Signerad Bruno Liljefors och daterad -90. Duk 33,5 x 43,5 cm.
Utställningar
Åmells Konsthandel, Stockholm, "Bruno Liljefors. En privatsamling", 1990, kat nr 15.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Bruno Liljefors", 20 september 1996 - 6 januari 1997, kat nr 30.
Göteborgs Konstmuseum, "Bruno Liljefors", 25 januari - 25 maj 1997, kat nr 30.
Litteratur
Martha Hill, "Bruno Liljefors. The Peerless Eye", 1987, avbildad helsida i färg sid 76 (under titeln "Partridge with Daisies").
Allan Ellenius, "Bruno Liljefors. Naturen som livsrum", 1996, omnämnd samt avbildad halvsida i färg sid 84.
Övrig information
Under 1880-talet arbetade Bruno Liljefors dels med ambitiöst upplagda dukar i stort format, avsedda för Salongen i Paris eller andra viktigare utställningar, dels med en rad målningar i mindre format, ofta tillkomna på beställning. Enligt uppgift fann Liljefors vid denna tid beställningsarbeten stimulerande och sade sig inte dela uppfattningen att konstnärliga beställningar måste verka hämmande på konstnärens fantasi och handlingsfrihet.
Motiven för de mindre målningarna utgjordes påfallande ofta av smådjur, som i det aktuella katalognumret. ”Rapphöna med prästkragar” är emellertid utförd under den för konstnären viktiga övergångsperioden vilken inträffade då 1880-talet övergick i ett nytt decennium. Den annalkande s.k. sekelskiftessymboliken kom även att prägla Liljefors produktion som under 1890-talet allt mer kom att koncentreras kring de djupa svenska skogarnas mystik och liv.
I och med 1880-talets slut upphör blommor, fjärilar och småfåglar att inta det främsta rummet i Liljefors konst och därmed överger konstnären, i princip, de små måtten på dukar och pannåer. ”Rapphöna med prästkragar” utgör därigenom ett ovanligt undantag dels genom sitt påfallande begränsade format samt dels genom den utsökt dekorativa helhetstonen som får ses som en kvardröjande rest från 1880-talsmåleriet.
Som så ofta är fallet i Liljefors små målningar från 1880-talet går konstnären i katalognumret tätt inpå sitt motiv, återger det sett uppifrån och beskriver det med en detaljrik realism som dock inte utesluter att den färdiga målningen förmedlar ett intryck av snabb och ledig improvisation.
Kompositionen utgörs av ett delikat utsnitt av svensk natur där rapphönan avbildas mot en grönskande fond vilken interfolieras av prästkragar. Bilden är liten och intim och åskådaren befinner sig, som sagt, nära inpå fågeln som placerats in i skärningspunkten mellan förgrundens sandmark och bakgrundens grönska. Fågeln är porträttmässigt exakt men omgivningen skisserat luftig. Målningen ger ett lugnt och fridfullt intryck där en lätt bris sätter grönskan i rörelse och skuggor och dagrar ger ytan liv.
”Rapphöna med prästkragar” är ett gott exempel på Bruno Liljefors mästerliga handlag som skildrare av genuint svensk natur i början av 1890-talet och har bland annat ställts ut på såväl Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm som Göteborgs Konstmuseum.
En av de främsta kännarna av Bruno Liljefors konst, professor Allan Ellenius konstaterade i sin bok ”Bruno Liljefors -Naturen som livsrum” från 1996 att målningen i fråga utgör ett individporträtt vilket senare skulle växa ut till hela kullar, exempelvis i ”Rapphöns” från 1906 (Thielska Galleriet, Stockholm). Kombinationen av fågel och ängsblommor återkommer i konstnärens produktion så sent som 1924 när Liljefors målar en duvhök med hare som byte.
Formgivare
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademin 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Väl återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i litet formatet, från början i intimt samspel med naturen. Han övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd.
Liljefors betraktas som vårt lands främste djurmålare med en mycket stor produktion, men han var även verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande, men i vissa fall också döda djur. Kända konstverk är målningarna "Rävfamilj" (1886) och "Havsörnar" (1897), samt skulpturen "Lek" (1930) vid Stockholms Stadion. Han utförde även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet vid Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893. En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Liljefors är främst representerad på Nationalmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.