Carl Larsson

1877-78 besökte Carl Larsson Frankrike för första gången. Relativt snart lockades han av Carl Skånberg med till Barbizon där konstnärerna flockades under de varma sommarmånaderna.

I augusti 1877 skriver Larsson i ett brev till föräldrarna: ”Detta bref skrifver jag på landet i byn Barbizon som ligger vid gränsen af den bekanta stora Fontainebleauskogen. Den påminner mycket om våra skogar på de ställen der tallar och björkar växa bland väldiga stenformationer; men deras ekar äro svåra att tro de äro ekar så olika äro de mot våra – spinkiga och långa”.

Larsson lät sig dock inspireras av landskapet. Ett antal målningar från den här tiden visar tydligt hur konstnären började tillägna sig det franska friluftsmåleriets principer. Kompositionerna i fråga är präglade av färgharmoni, känsligt stämd i milda och mjuka toner.

Reskassan sinade emellertid och hemresan till Sverige var oundviklig. Hösten 1880 återvände Larsson till Paris, denna gång i sällskap med Ernst Josephson -enligt notis i Dagens Nyheter "för att därstädes idka konststudier". I Paris möttes Larsson av det överraskande beskedet att innehavaren av hans ateljé hade lämnat densamma utan att betala hyran.
I brev till Albert Bonnier (9 januari 1881) berättar konstnären: "Alldeles nyss avsände jag ett telegram med bön om ännu 100 kronor. Saken är den att hyran skall betalas den femtonde dennes och då återstår ej en sou. Jag har förstört mer än 2 000 fr. inom en och en halv månad, men saken är att alla mina saker från min förra parisersejour kvarstå som pant för min efterträdares i atelieren skulder. Således var jag nödgad köpa nya möbler, mattor i oändlighet, målarutensilier, samt allt vad ett väl arrangerat 'menage' hörer".

Larsson gav, trots perioder av missmod, inte upp utan stretade på. Georg Nordensvan skriver i "Carl Larsson. Första delen. 1853-1890", 1920: "Nu hyrde han en gammal fotografiateljé jämte våning på 4 rum och fick en egen trevlig trädgård med hundkoja - han måste alltså köpa sig en hund också, men den sprang sin väg. Hans residens var beläget vid rue Lepic på höjden av Montmartre och från trädgården hade han en härlig utsikt över hela Paris. Helt nära låg rue Gabrielle, där Josephson hade sin hemvist med Birger som inhysing".

Till föräldrarna skriver Carl Larsson: ”Kära föräldrar! Nu är jag hitkommen! Min själ jublar, får se huru länge – åtminstone till pengarna tagit slut. Här är förskräckligt ondt om atelierer, men jag har lyckats fått fatt en för 800 francs om året. Det är egentligen endast en glasveranda med tillhörande 3:ne rum och en trädgård. Jag antar der kommer bli förfärligt kallt men jag får skaffa mig en god kamin. För närvarande har jag hyrt mig en kammare på annat håll och må ni under tre veckor adressera Edra brev dit. Adressen är: France. Mr Carl Larsson. Artiste peintre. Rue Gauneron 14 (Avenue de Clichy). Paris. Min atelieradress är: Rue Lepic 53. Butte Montmartre. Härmed slutar jag emedan min tid är så knapp. Men jag skall snart återkomma. Vördsamt Carl”.

Albert Bonnier fick, även han, en kortfattad rapport från konstnären där han beskriver sina omständigheter: "Herr Bonnier kan ej tro vad jag snålat och på samma gång arbetat den korta tid jag varit i Paris. Jag har på 4 ½ månad målat en tavla för ’Salonen’, 2 för Göteborgsutställningen, 4 småtavlor till Sthlm […] Är det ej aktningsvärt, men så ser mig mina kamrater endast en gång var fjortonde dag. Jag har näml. hushåll hemma. Målar så om dagarna och ritar om kvällarna. […] Min adress ä: Rue Lepic 53. [...] På sommaren är mitt residens något alldeles avundsvärt. För att få litet liv i domicilet har jag skaffat mig en flicka och en hund; hunden sprang sin väg, men flickan är fortfarande kvar - i vanliga fall plär förhållandet vara omvänt".

Ett av de hemskickade arbetena var ”Rödluvan och vargen i skogen” vilken såldes till Richard Gustafsson. Möjligtvis är det just den ovan omnämnda flickan och hunden som stått modeller för auktionens målning. I början av 1880-talet arbetade Carl Larsson ofta med kompositioner med historiskt eller anekdotiskt innehåll. Mycket talar för att motivet med ”Rödluvan och vargen i skogen” är inspirerat av de sagor Larsson i sin barndom ofta fått återberättade av mormodern. Hon lär ha varit en enastående sagoberätterska och detta bör rimligtvis ha gett näring för den unge gossens fantasi.

Det anekdotiska anslaget har dock placerats in mot en fond som bygger på de lärdomar Larsson gjort som landskapsmålare i Barbizon några år tidigare. Det noggrant utförda landskapet med kallt grönt i flera nyanser har en annan ton än övriga målningar av konstnären från denna tid. Enskilda grenar, blad, stänglar och blommor är delikat återgivna i ett raffinerat ljus. Skärpan i den realistiskt återgivna naturen är distinkt samtidigt som konstnären svept in kompositionen i en romantisk slöja hämtad ur fablernas värld.