VINKYLARE. Tyskt/nordeuropeiskt arbete, 1600-talets andra hälft/cirka 1700. Barock

I äldre överklassmiljöer var vinkylare vanliga i anslutning till det dukade bordet, även om de gängse termerna var kylfat och kylkittel. Till kylning av vin och andra drycker kunde man använda is och/eller olika salter som höll vattnet kallt. De finns belagda i bildkonsten ända från senmedeltiden och tämligen ofta från renässansen och barocken. Materialet kunde som i denna kylare vara koppar. Påfallande är livets horisontala vulst som börjar och slutar vid den ena, lätt förkroppade kortändan. Denna förkroppning bildar en smal avsats på kärlets insida. En grupp tyska/nordeuropeiska kylfat framställda av kopparslagare uppvisar dessa detaljer. På ett snarlikt kylfat i Nordiska museet vilar en genombruten, lös insatshylla på denna avsats (inv. nr 11.657). Auktionens kylfat har också två profilerade handtag, kraftfulla repstavskanter och graverade akantusrankor mot skuggpunsad bakgrund. Den är ihopsatt med horisontala och vertikala falsar; sammanfogning med fals finns bland annat på kannor från Nürnberg. Kylfatet är invändigt förtent och utsidan tycks ha små rester av rödfärgning. Med hjälp av bland annat vax, rödkrita och rödlök kunde kopparslagarna förse sina produkter med en röd, skyddande ytbehandling som inte behövde putsas.

På måleri och andra bevarade exemplar syns modellen till det aktuella kylfatet som uppstod under renässansen för att sedan leva vidare under barocken. I Nationalmuseums samlingar finns ett dubbelporträtt av Lucas van Valckenborch och Georg Flegel från omkring 1600, med ett äldre par vid ett dukat bord. I förgrunden står ett vattenfyllt kylfat med en tennflaska. I en fransk samling – Beaux Arts de Lille – finns ett stort vanitasstilleben från 1663 av Pieter Boel med en mängd världsliga ting som anspelar på förgänglighet, däribland ett kylfat i koppar med två glasflaskor. Kylfaten i bägge målningarna är av likadan modell som det här utbjudna, dock utan repstavar och bladverk. Dessa motiv återfinns istället på kylfatet i Nordiska museet.

Bukowskis tackar Magnus Green för hjälp med katalogiseringen