Beckasiner i rede
Signerad Bruno Liljefors och daterad -90. Duk 32 x 56 cm.
Katalognumrets valörmässigt finstämda komposition i grisaille för lätt tankarna till tuschmåleriets uttryckssätt. Liljefors var en omvittnat skicklig tecknare redan i unga år och ett antal arbeten i blyerts respektive tusch utförda under 1880-talet bär vittnesbörd om detta. Under 1890-talet experimenterade Liljefors även med avancerade kompositioner utförda som tuschlaveringar.
I "Beckasiner i rede" återkommer Liljefors till ett av sina favoritdjur, skildrat i närbild vid boet. Intressanta jämförelser kan göras med den året innan utförda oljemålningen "Beckasin" (privat ägo) där boet än så länge endast innehåller ägg.
Möjligen är katalognumret en översättning av en kamerabild. Den nyerövrade fotografikonsten intresserade många konstnärer genom sin förmåga att föreviga de flyktigaste rörelsemoment. I likhet med bl. a. Anders Zorn och impressionisterna utnyttjade också Bruno Liljefors detta hjälpmedel till att återge sekundsnabba intryck. Ett av de tidigaste exemplen på ovan anförda torde vara den målning, baserad på fotografisk förlaga, som Liljefors utförde i Freilassing 1882-83.
Allan Ellenius skriver i "Bruno Liljefors -Naturen som livsrum" från 1996 om hur Liljefors redan 1889 återfinns i medlemsregistret för en nybildad fotografisk förening i Uppsala. Ellenius fortsätter: "När han hösten 1890 åter tog upp fotograferandet skedde det för att samla material till det planerade verket 'Svensk natur'. Liljefors fortsatte att använda fotografiet som minnesstöd. I en notisbok kunde han anteckna den lakoniska frasen 'fotografiets välsignelse'. [...] En serie skilda naturutsnitt, fotograferade under olika årstider, försåg han med titeln 'Magasinerad natur' ".
Även om det idag kan vara svårt att leda i bevis är det inte osannolikt att det var just Liljefors förnyade intresse för fotografi vid 1890-talets början som låg till grund för hans grisaille-måleri vid denna tiden.
Bruno Liljefors är den svenske konstnären som förknippas med natur- och djurmotiv, särskilt i dramatiska situationer. Liljefors konstnärliga bana startade med studier vid Konstakademin 1879, och fortsatte 1882 i Düsseldorf där studierna kretsade kring djurmåleri. Därefter gick resan vidare till Venedig, Rom, Neapel, Paris och Grez. Väl återkommen till Sverige började han teckna och måla djur, särskilt katter och småfåglar i litet formatet, från början i intimt samspel med naturen. Han övergick sedan till bredare skildringar av vilda djur och natur, av havsutsikter med sjöfågel och av dramatiska scener med kamp mellan rovfåglar och olika villebråd.
Liljefors betraktas som vårt lands främste djurmålare med en mycket stor produktion, men han var även verksam som skulptör och en ivrig jägare. Liljefors skildrade, i motsats till det samtida "idylliska" djurmåleriet, djurens vardag med fokus på rörelse, anatomi och deras anpassning till landskapet. Det är här som storheten i hans måleri ligger, i förmågan att med stor skärpa visa djuren i dess rätta miljö. Detta har han ibland uppnått genom jakt och observation av levande, men i vissa fall också döda djur. Kända konstverk är målningarna "Rävfamilj" (1886) och "Havsörnar" (1897), samt skulpturen "Lek" (1930) vid Stockholms Stadion. Han utförde även fondmålningarna till det konstgjorda landskapet vid Biologiska Museet i Stockholm invigt 1893. En mer okänd sida av Bruno Liljefors är hans karriär som varietéartist och elitgymnast med barr som specialitet. Liljefors är främst representerad på Nationalmuseum, Waldemarsudde och Thielska galleriet i Stockholm.