John Bauer
"-Stackars lilla basse!"
Monogramsignerad JB. På gammalt bakstycke a tergo signerad John Bauer Lidingö Brevik. Utförd 1912. Akvarell, täckvitt, tusch och blyerts på papper 25 x 25 cm.
Utställningar
Konstnärshuset, Stockholm, "John Bauer - Sigge Bergström. Utställning", 2 - 15 november 1913, kat nr 13 ("Teckningar till Bland Tomtar o. Troll 1912, Den lilla prinsessan och björnen").
Litteratur
"Bland tomtar och troll. No 6. En samling sagor med teckningar av John Bauer. Red Cyrus Granér", 1912, avbildad helsida i färg motsida sid 6.
Övrig information
Originalillustration till Helena Nybloms saga 'Oskuldens vandring' ur "Bland tomtar och troll", no 6, 1912.
Ett exemplar av sagosamlingen ovan medföljer katalognumret.
Auktionens originalillustration utfördes till Helena Nybloms saga "Oskuldens vandring" år 1912. Sagan berättar om den fyra år gamla prinsessan Anna Jolanta Isabella Elisabeth Maria Katrina Inez Beatrices äventyr i de djupa skogarna bortom det kungliga slottet. Under färdens gång njuter "Bella" av den frihet som skogarna erbjuder som omväxling till det hårt kontrollerade slottslivet samtidigt som hon stöter på ett urval av skogens invånare. En av dessa är den björn med två ungar som prinsessan bjuder på nyplockade hallon: "Björnen lufsade bort emot henne och började äta de hallon, hon räckte honom. Han slickade omsorgsfullt de små fingrarna och såg sedan nyfiket upp på prinsessan. 'Är det inte bra varmt att gå här i sommarhettan med den där tjocka pälsen?' sade hon och drog handen genom björnens täta päls. 'Stackars lilla basse!' tillfogade hon i smeksam ton och kysste björnen på nosen".
I "John Bauer. Sagotecknaren" från 1935 omnämner Harald Schiller 1912 års utgåva av "Bland tomtar och troll" enligt följande: "I denna och följande samlingar står Bauers sagokonst på sin höjdpunkt. Han är här helt egenartad, och, i de yppersta verken, utpräglat svensk. Inga biintressen ha inverkat på bildernas gestaltning. Tanken på dekorativ och monumental konst har ännu icke börjat dominera hans värld. Varje bild har tillkommit uteslutande med tanke på dess illustrativa karaktär. Aldrig har Bauers fantasi gestaltat med sådan friskhet och lätthet som dessa år (1912-1913)".
Det var i och med 1912 års årgång av "Bland tomtar och troll" som John Bauer lämnade lärdomens år bakom sig för att framträda som en färdig mästare. Den gråsvarta lavyrtonen från tidigare ersattes nu av en mer genomgripande kolorit. Samtidigt blev hans konst mera stiliserad samt genomarbetad. Framförallt kan man i dessa motiv se hur konstnärens ivriga studium av naturen burit frukt i Bauers återgivning av exempelvis stenar och klippblock.
Schiller, återigen, skriver: "Före 1912 äro hans stenblock runda, enformiga, ensartade. Från och med detta år täckas de av lavar och mossar. Man kan plocka ut en bit av dem och så gott som överallt få fram en genomarbetad vackert ornerad detalj, stiliserad men på naturalistisk basis. Hans illustrationer få, utan att förlora sin dekorativa styrka och monumentalitet, nu en massa lustiga detaljer, som skänka liv och intresse åt framställningen".
Även om den svenska naturen spelar en mycket framträdande roll i dessa motiv från 1912 är det utan tvivel den lilla prinsessan som står i centrum. Den oskuldsfulla "Bella" är utan motstycke och har inga släktingar i den dåtida svenska konsten, vilket påtalats av Schiller: "Hon är lika egenartad och svensk som den Linnea, som växer i skogarnas skymningsdjup och som hon liknar".
Formgivare
John Bauer föddes 1882 och var en svensk konstnär, främst berömd för sina målningar och illustrationer i de tidiga upplagorna av sagosamlingarna ”Bland tomtar och troll”. Tack vare de magiska bilderna har Bauer med sina prinsessor, troll och jättar haft betydande inflytande över hur vi idag föreställer oss olika väsen och mytomspunna figurer i våra traditionella berättelser och inom nordisk folklore.
Bauer växte upp i Jönköping och stor del av hans konstnärskap kom att inspireras av den småländska, mystiska skogen där troll och andra väsen syns växa fram ur klippblocken. Under studieåren fascinerades han visserligen av det tidiga tyska och italienska måleriet men återvände snart till den svenska sagoskogen. På Konstakademin träffade han sin blivande hustru Esther Ellqvist, som ofta satt modell och var inspirationen till prinsessan Tuvstarr i Bauers verk.
De flesta av Bauers målningar består av akvareller, men det förekom även oljemålningar. Under 1910-talet var Bauer tack vare sina sagomålningar redan en etablerad och folkkär konstnär, när han valde att avsluta sitt uppdrag som sagoillustratör. Hans sista år i livet utforskade han istället andra fantasifulla uttryckssätt som kom att prägla Bauers verk, som till exempel ”De dansande nymferna” och ”Blå Eva”. John Bauers sista stora målning skapades för aulan på Karlskrona flickläroverk år 1917, en oljemålning som föreställer gudinnan Freja där hans hustru Esther satt modell.
Hela familjen Bauer-Ellqvist omkom tragiskt i en båtolycka när ångaren Per Brahe förliste under en höststorm på Vättern den 20 november 1918.