Anton (Antoine) Mirou

Antione Mirous födelseår är inte helt fastslaget, dock vet vi att omkring 1580 fanns det flera konstnärer med det namnet registrerat i Antwerpens målargille S:t Lukas. På grund av religiös förföljelse av protestanter i Flandern kom Mirous famlj att fly till staden Frankenthal som då styrdes av den kalvinistiske Fredrik III.
Mirou var en av de mest framgångsrika landskapsmålarna i Frankenthalskolan. Den mest kände konstnären i sammanslutningen var Gillis van Coninxloo och Antoine kan ha varit hans elev men hittills har det inte kunnat dokumenteras. 1602 gifte sig Mirou med Susanna van Coninxloo och han omnämns ofta i stadens arkiv till 1620 då han förmodligen återvände till Antwerpen.
Mirous tidiga verk visar stark påverkan från Coninxloo speciellt i komposition och användandet av pittoreska landskap med stenfästningar, broar, vattenfall och jägare. Den traditionella indelningen av en brun förgrund, grönt mellanparti samt en blåaktig bakgrund är ett annat tecken på inflytande från Coninxloo och den blåa färgens dominans och gröna toner som ses i detta verk, liksom koncentrationen på detaljer, är alla i Jan Breughels anda. Mirous verk delar många likheter med Pieter Shoubroeck – en annan Frankenthalkonstnär som också verkade i Coninxloos anda.
Innan 1614 bestod Mirous målningar till stor del av skogslandskap med romantiska inslag. Efter denna tidpunkt började Mirou utveckla en mer mogen stil och begränsade sina motiv till stadsscener i vilka det fanns ett stort människohav med personer som utförde olika typer av sysslor.
Dr Luuk Pijl och Michel Kervyn de Meerendré har bekräftat attribueringen av denna målning till Antoine Mirou, omkring 1610-1620. Kompositionen avslöjar att vi precis är i Mirous övergång från skog till stad. Motivet delas skickligt av med träden i mitten av motivet med skogen till vänster och staden till höger. Den spännande detaljen med initialerna på hundens halsband förmodligen kopplat till namnet på den person som beställt verket.