Yayoi Kusama fortsätter att fascinera konstvärlden. Den omfattande retrospektiva utställning, som visades på Tate Modern i London våren 2012 och som sedan gick vidare till Whitney Museum i New York, satte nytt ljus på ett konstnärskap som varit av största vikt för konstens utveckling efter de abstrakta expressionisterna.

Yayoi Kusama föddes 1929 i Matsumoto i Japan. Redan som liten visste hon att hon ville bli konstnär. Hon studerade japanskt klassiskt måleri, men hon fann det japanska konstklimatet begränsande och hon drömde sig bort. Hon skickade på vinst och förlust några arbeten till Georgia O’Keeffe och fick oväntat svar. Amerikanskan såg hennes begåvning men varnade samtidigt för det tuffa klimatet för kvinnliga konstnärer i New York. Det avskräckte inte Kusama och 28 år gammal reste hon ensam till USA för att se, lära och arbeta. Hon fascinerades av stadens konstliv som kokade av experimentlusta och nytänkande och hon etablerade sig snabbt som en av de allra främsta avantgardisterna. Redan 1959 gjorde Kusama sina första infinity nets-målningar, stora dukar täckta av i olja rytmiskt återkommande mönster. Dessa målningar har blivit något av hennes signum. 1961 visade hon en svit nya målningar på samma tema och fick en mycket positiv recension i New York Times. Infinity nets var ett slags oändligt spindelvävsliknande mönster som saknade början och slut, som rörde sig över ytan, men som likväl tvingades hålla sig inom ramen för dukens givna mått. Redan som liten upplevde Kusama sina första hallucinationer. Föremål, både verkliga och imaginära, tycktes dupliceras framför hennes ögon. Det kunde vara blommor likväl som ett prickigt tyg och hon har förklarat att det var så överväldigande att hon till slut kände sig fullkomligt omgiven och omsluten. Konsten blev för Kusama ett sätt att kanalisera, hantera - och förhålla sig till - dessa upplevelser. Målningarna var en väg, rumsliga installationer och performances blev en annan. På 1960-talet ställde hon tidigt ut tillsammans med bl a Andy Wahol, Claes Oldenburg och Jasper Johns.

I akvarellarbeten från tidigt 1950-tal, före flytten från Japan, finner vi de tidigaste verken med prickar. Prickarna och Kusamas infinity nets har blivit nästintill synonymt med konstnären. Kusamas inre världar av repetitiva mönster tog fysisk form och hon målade inte bara på duk, utan lät det oändliga mönstret också ta fysisk form då hon på 1960- och 1970-talen skapade några av sina mest ryktbara performances och s k body festivals. Hon målade prickar med fluorescerande färg på nakna modeller och lät dem posera och agera framför FN:s huvudkontor och New Yorks börshus som en kritik mot Vietnamkriget och den alltmer förhärskande kapitalismen. 1973 flyttade Kusama tillbaka till Japan, där hon fortfarande bor och verkar. Hon bor frivilligt sedan drygt 30 år på ett boende för mentalsjuka och har sin stora ateljé i närheten. Varje dag, mellan kl 9 och 18, arbetar hon disciplinerat, numera med ett team av assistenter. Textila skulpturer, film och poesi, och på senare år även platsspecifika verk, har blivit viktiga delar av hennes konstnärskap.

1993 representerades Japan i Venedigbiennalen av Kusama. Detta innebar en renässans för ett konstnärskap som under 1980-talet hade hamnat vid sidan av den offentliga konstdiskursen som då präglades av det italienska transavantgardet och de amerikanska och tyska nyexpressionisterna. Auktionens målning är från 1993 och har proveniens Robert Miller Gallery. Målningen är ett utmärkt exempel på Kusamas oändlighetsmåleri. Till skillnad från de abstrakta expressionisterna som på 1950- och 1960-talen sökte abstraktionen i måleriet har Kusamas målning sin utgångspunkt i det ordnade och kontrollerade. Via den noggrant upprepande processen växer det återanvända mönstret fram och multipliceras fram till en organisk form där allt svävar i en till synes märklig harmoni. Ingen form tar över en annan och konstnären har genom sitt dansande myller målat ett stycke oändlighet. Det finns en andlig tanke om människans och jagets upplösning i den stora helheten som målningen får gestalta och den sammanbinder - hur motsägelsefullt det än må låta – ordning med kaos, något som i lika hög grad präglar både Kusamas liv och konstnärskap i en vidare bemärkelse.

Kusama anses vara Japans främsta samtidskonstnär. Hennes konst har visats i olika retrospektiva utställningar runtom i världen och hon benämns både som en inspiration till minimimalismen och till popkonsten och dess återanvändande av symboler. Sedan början av 2013 representeras Kusama i USA av David Zwirner Gallery, och där finns även de svenska konstnärerna Jockum Nordström och Karin Mamma Andersson.