"Serien med tre gjutna aluminiumskulpturer, "One as Two (2003–05)", består av magnetiserade ansiktsmasker av Krisár och hans mor som smeker, cirklar kring eller konfronterar varandra. Tänjbarheten hos stålvajern (som används i två av de tre arrangemangen) och det sätt på vilket skulpturerna är installerade, spända mellan galleriets väggar eller hängande från taket, utlöser en rent fysisk reaktion. De attraktiva och de repulsiva krafterna är lika aktiva när det ömsesidiga beroendet, som skänker både trygghet och smärta, blottläggs. Konstnären väjer inte för att avslöja den underliggande ambivalensen i denna högst personliga relation, som personifieras av den spända men fängslande magnetismen mellan de två protagonisterna. De uppspända vajrarna förhöjer också känslan av instabilitet och uppmärksammar hur den förkroppsligas i vårt eget förhållande till våra kroppar, inre tillstånd och familjerelationer – allt kan brista när som helst."

Sandhini Poddar i "Anders Krisár", 2011, sid 29.