Evert Lundquist
"Lilla vågen" (Skiss till "Vågen II", Moderna Museet)
Signerad Evert Lundquist. Utförd 1941-42. Duk 34 x 31 cm.
Proveniens
Carl-Axel Valéns samling, Stockholm.
Utställningar
Moderna Museet, "Evert Lundquist", 7 september - 13 oktober 1974. (utanför katalog)
Prins Eugens Waldemarsudde, "Evert Lundquist", 3 juni - 3 oktober 2004, kat nr 13.
Litteratur
Ulf Linde, "Evert Lundquist - ur ett målarliv", 1996, avbildad sid 104.
Övrig information
Dedikation a tergo: "Till Bissan vänskapsfullt från Ludde 16/4 1944"
I slutet på 1930-talet återknöt Evert Lundquist vänskapsbanden med sin gamle kamrat från akademitiden, Olle Nyman. Tillsammans hyrde de en ateljé i hörnan av Norrlandsgatan och Birger Jarlsgatan mittemot bigrafen Sture. 1941 besökte de båda konstnärerna Olles morbror Filip Küsel som bodde i den gamla herrgården Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm, med anor från 1700-talet. Olle Nyman var själv född på gården och när morbrodern kort efter deras besök dog öppnade sig en möjlighet för Olle Nyman och Evert Lundquist att hyra dennes våning och lämna ateljén på Birger Jarlsgatan och därmed komma närmare naturen.
På herrgården fanns ett vagnslider med ett litet torn där Evert kunde stå under ett skyddande tak och måla utomhus. Där tillkom ”Vågen” 1942, en bild av en stor våg som rullar in mot land. Målningen inköptes senare av Nationalmuseum och idag ingår den i Moderna Museets samling. Evert Lundquist beskrev tillkomsten med orden;
”den symboliserar mycket av den vårkänsla som jag då upplevde, både i naturen och i mitt nya liv. Den är också själva introduktionen till de kommande tio åren i de gamla vackra rummen i det underbara huset mitt i en givmild natur”.
Den aktuella "Lilla vägen" är utförd samtidigt som den större och är i sin komprimerade form ett utmärkt verk av Lundquist, ofta blir han än mer närvarande i det mindre formatet. Vågens styrka är tydlig och förnimmelsen av bruset är förnimbar. Inte bara en skiss, egentligen ett helt eget konstverk, som så ofta med de förstudier som Evert Lundquist skapade inför sina monumentala verk.
Formgivare
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor. Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en stege, ett träd, men ofta även kvinnor. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Tillsammans med Staffan Hallström, Olle Nyman, Torsten Renqvist, Sixten Lundbom och Roland Kempe tillhörde Evert Lundquist Saltsjö-Duvnäs-gruppen, en av de mer betydelsefulla konstnärsgrupperingar Sverige haft. De blev vänner under elevtiden på Konstakademien och bodde några år i Saltsjö-Duvnäs under 1940-talet. Alla rönte de stor framgång, inte minst Staffan Hallström och Olle Nyman, men allra mest Evert Lundquist, som också ställdes ut mycket internationellt.
Lundquist studerade på Carl Wilhelmsons målarskola 1924. Samma år besökte han Académie Julian i Paris innan ha fortsatte studierna på Konstakademien i Stockholm för Gösta von Hennigs, Carl Wilhelmsson och Albert Engström 1925-1931. Han blev själv professor vid Konstakademien i Stockholm 1960–1970.
Efter studierna började Lundquist skapa i en mer expressionistisk stil med beröringspunkter till Edvard Munch. Med färgen pastost pålagd, verkar konstverken skenbart handla om ett spontant måleri, men han målade tvärtom långsamt och väntade in de möjligheter som lät sig manifesteras i bilden.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista. Huset är bevarat som Evert Lundquists ateljémuseum.
Läs mer