"Träd på Alvaret"
Signerad Vera Nilsson. Duk 59 x 66 cm.
Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm, 17 februari 1927.
Länsmuseet Gävleborg, Gävle, "Vera Nilsson och Albin Amelin - Måleri som passion", 30 oktober 2010 - 27 mars 2011.
"Vera Nilsson och Albin Amelin", utställningskatalog länsmuseet Gävleborg, Gävle, 2010, avbildad helsida i färg (med angivet år för utförande "ca 1919").
I ”Träd på Alvaret” har Vera Nilsson fokuserat uteslutande på det öländska landskapets egensinniga karaktär genom vilken hon kanaliserar sin expressionism. Då kompositionen är odaterad är det svårt att bilda sig någon exakt uppfattning om när den utfördes. I samband med att målningen ställdes ut på länsmuseet i Gävleborg år 2010-2011 valde man emellertid i utställningskatalogen att datera målningen till ”ca 1919”.
Museets datering länkar kompositionen till de landskapsmotiv av Nilsson vilka omskrevs av August Brunius i Svenska Dagbladet 1918: ”Jag skulle vilja säga att här finns endast en riktigt konsekvent expressionist: Vera Nilsson. Hon har både det vilda sinnelaget och den vilda tekniken. Ge henne det mest fromma och bleklagda landskap som motiv och hon förvandlar det till en apokalyptisk syn!”. Förvisso finns skäl att anta att Brunius karakteristik till viss del färgades av det pågående världskriget men generellt sett så sätter han fingret på den dynamiska kraft som finns i Nilssons landskapsmåleri.
De expressiva kvalitéerna till trots vilar ett sublimt lugn över det karga landskapet där terrängen såväl som de vidsträckta skyarna genomgående skildrats ockragula. Är det måhända den brännheta torra sommaren på Öland som påverkat konstnärinnans färgseende i dessa kompositioner?
Starka beröringspunkter finns med ”Landskap från Öland” (1926). I bägge dessa kompositioner är landskapet skildrat snett uppifrån. Den låga växtligheten och stenar av varierande storlekar ter sig därför relativt små (vilket Yvonne Eriksson påpekar i ”Att teckna ett liv. Om Vera Nilssons konstnärskap”, 2010).
Det ensamma trädet spelar en avgörande roll i kompositionen då det aktiverar den oändliga rymden ovanför där stora moln av skulpturalt monumental karaktär tornar upp sig.
I ”Träd på Alvaret” bevisar Vera Nilsson sin styrka som skildrare av ett besjälat landskap. Göran M. Silfverstolpe karakteriserar dessa landskap från Öland i biografin ”Vera Nilsson”, 1986: ”Vera Nilsson utgick från den öländska verkligheten men hon valde. Hon målade inte väderkvarnar i rader, inte Borgholms slottsruin, inte ens Källa ödekyrka. Att hon inte målade populära motiv, berodde inte på att hon höll sig för god för detta utan på att spänningen i hennes bilder var så stor att den inte gick att förena med motiv av det slaget. Hon måste syfta längre eftersom hon visste att hon kunde nå längre. Styrkan i hennes visioner kom av den kunskap hon ägde om detta landskap och den kärlek hon hyste till det”.
Vera Nilsson är främst känd som bildkonstnär, född i Jönköping. Hon är utbildad vid Tekniska skolan i Stockholm, vid Konsthögskolan Valand i Göteborg och på Académie de la Palette i Paris. Hon gör sin första utställning i Köpenhamn tillsammans med Mollie Faustman. Samma år, 1922, ställer hon som enda kvinna ut på Liljevalchs konsthall tillsammans med ”Falangen”. Falangen var en sammanslutning av 17 svenska konstnärer där stommen utgjordes av tidigare elever hos Henri Matisse: Leander Engström, Arvid Fougstedt och Einar Jolin. Vera Nilson var expressionist och målade ofta med kraftfulla penseldrag och intensiva färger. Hon inspirerades ofta av både El Greco och Vincent van Gogh. Som första kvinnan på 1900-talet blir hon invald i Konstakademin och tillsammans med Sigrid Hjertén är Vera Nilsson en av Sveriges främsta kvinnliga konstnärspionjärer.
Läs mer