John Jon-And

Olja på duk uppklistrad på pannå.

John Jon-And föddes i Göteborg och visade tidigt prov på konstnärliga anlag. 1908-09 företog han resor till Tyskland och England och inspirerades under dessa resor främst av de nya tendenserna inom tyskt måleri. Det var dock i samband med 1913 års resa till Paris, i sällskap av blivande hustrun Agnes Cleve, som Jon-Ands egentliga mognad som modernistisk konstnär inleddes.

Resan innebar en omvälvande nyorientering för Jon-Ands konstnärskap och de tidigare lärdomar han inhämtat under Carl Wilhelmsons instruktioner fick nu ge vika för modernismens impulser. Kubismen var på modet och Jon-And knöt särskilt kontakt med Le Fauconnier. Jon-And kände sig inledningsvis både som expressionist och kubist när han försökte nå formell fasthet och fri rytmik med en klar färghållning. Jon-And är en av våra första modernister som redan 1915 visade en ovanlig djärvhet i sitt måleri. I hans konst kan man även tydligt se hans inspiration från konstnärsvännerna Gabriele Münter och Wassily Kandinsky.

När Cleve och Jon-And, i samband med världskrigets utbrott, år 1914 återvände till Sverige var grunden lagd till dessa två märkvärdiga konstnärskap. Såväl Cleve som Jon-And skulle under återstoden av 1910-talet fasthålla vid ett dynamiskt måleri präglat av en sammansmältning av expressionism och kubism. Jon-And hade kontakt med de flesta kända profiler inom Sveriges kulturliv under 1920-30 talet och avbildade många av dem, han fick också en beställning av självaste kung Gustav V. Jon-And blev också den store uppskattade teater- och scendekoratören i Sverige som förde in det kubistiska formspråket och uttrycket i teaterns värld. För Karl Gerhard, bland andra, utförde Jon-And flera dekorationer till teatrar i Göteborg, Dramaten och Operan i Stockholm.

Jon-Ands humor syns tydligt i hans karikatyrer, teckningar och etsningar. Efter John Jon-Ands död arrangerades en stor minnesutställning på Nationalmuseum 1944 i Stockholm och som året därpå även visades på Konsthallen i Göteborg.

John Jon-And är representerad på de flesta stora museerna i Sverige och spelar en central roll i den svenska modernismen.